Det finns maskinentreprenörer med problem på Åland. Men tänk dig en verklighet där maskin- och dieselstölder inte existerar, maskiner är tio procent billigare, och där ingen behöver yrkesbevis. När du får problem kan du ringa ministern direkt. Det är Åland.
DET LÄR VARA ETT FAKTUM att Åland har flest soltimmar i Norden. Detta är kuriosa i en branschtidning, men detta örike mitt i Östersjön mellan Sverige och Finland är helt unikt i världen. Närheten till makten och den extremt låga arbetslösheten är bara en del av framgångssagan. Och den som skrapar bort matjorden på ytan och schaktar djupare ner i det åländska samhället upptäcker snart att här bor det företagare som är så nöjda med tillvaron att de inte skulle drömma om att åka till Sverige eller Finland för att arbeta. ”En ålänning behöver inte ligga ute, han vill äta både lunch och middag hemma”, säger en av entreprenörerna vi träffar lite skämtsamt. Men det är nästan sant. Någon lågkonjunktur har maskinentreprenörerna i de 16 åländska kommunerna inte något märkbart minne av. När det stod helt stilla i Sverige i mitten på 90-talet så var det knappt att ålänningarna hörde talas om det. Lite mindre att göra, kanske. Men det var som om det var skönt det med.
—Det gick ner lite, men inte märkte vi av något som liknade det i Sverige. Det har varit en rätt lång och mycket bra period här på Åland, säger Gustav Sirén, som är vd för Ålands största maskinentreprenör Ålands Schakt AB.
Småföretagaren Sixten Karlsson, som driver Sixtens Grävtjänst AB säger så här:
—Nä, då var det lagom. Nu är det nog för mycket egentligen. Man hinner knappt med.
Annars kan man också säga att åländska maskinentreprenörer ligger en bra bit från den stressnivå som är vanligt i Sverige. Mobiltelefonerna tycks ringa mindre, och… har dom inte fler kafferaster än vi i Sverige också?
ÅLAND, SOM I PRINCIP betyder landet på vattnet, är ett helt svenskspråkigt självstyrande landskap i Finland. Här på sina 6 700 öar får ålänningarna stifta lagar som gäller Åland, och har egen budgetprocess. Det här betyder att Åland till exempel får stifta egna lagar som har att göra med näringslivets främjande. Det märks. Och närheten till makten är näst intill hissnande. En maskinentreprenör är med största säkerhet du med sitt kommunalråd, och det är inte ens orimligt att han lyfter luren och ringer till Ålands minister för näring eller trafik om han är missnöjd.
—Det är nästan så att alla känner alla här. Det är ju ingen stor plats. Det är inget konstigt att ringa ministern, och jag tycker att de lyssnar på oss, men sedan är det väl inte alltid precis att man gör som vi tycker, säger Gustav Sirén.
Ett exempel på detta var när Ålands offentliga Trafikavdelning (Ålands Vägverket Produktion) gjorde ett försök på att räkna på jobb i en kommun för att kunna ha personal och maskiner i gång när det blev mindre att göra där.
—Det där fick vi reda på. Och då tog vi kontakt och sa vad vi tyckte, så det fick vi faktiskt stopp på innan det kom längre än så, säger Sirén och ler ganska nöjd åt denna typ av direktdemokrati.
Frågar man en åländsk maskinentreprenör vad som är det bästa med Åland blir svaret lätt:
—Det är nära hem. Frågar man vad som är dåligt med Åland, så tänker han länge. Kommer inte på något. Men säger ofta till slut ungefär såhär:
—Det är ju lite dyrt med diesel just nu… Men då ska man veta att ålänningarna inte kör på den dyra miljöklassade personbilsdieseln (MK1), utan på en klart lägre skattad ”brännolja”, som ålänningarna kallar det. Och när den åländska momsen är borträknad så blir priset runt sju svenska kronor litern (2008).
—Den finska bransch- och arbetsgivareorganisationen Infra, där vi är med, har också ett arbetssätt där man går in och förhandlar fram priser med bränsleleverantörerna, och det fungerar väl ganska bra, säger Gustav Sirén, som är ordförande för Infra på Åland.
Ålänningar som är med i Infra läser för övrigt tidningen Maskinentreprenören i stället för det finska förbundets tidning Infrarakentaja som är på finska.
—Jag kan ju inte ett ord finska. Det är så, säger Mark Kortman, som ganska nyligen startade eget tillsammans med kollegan Kristian Lundström.
KORTMAN OCH LUNDSTRÖM är unga driftiga företagare med bra framtidstro när det gäller branschen på Åland. Dom gick ut försiktigt, har skapat bra relationer till bankerna, gör smarta maskininköp. Och på Åland är det en liten vetenskap att köpa maskiner.
—Vi köper nu i början bara begagnat. Och då är det maskiner från Sverige som gäller. Dessa maskiner är överlägsna i kvalitet om man jämför med begagnat från Finland. I Sverige kan man i princip köpa en maskin osedd, även om vi aldrig skulle göra så, men i Finland kan man räkna med att maskinen är rejält sliten, kanske till och med defekt på något sätt.
Det är olika kulturer i Finland och Sverige när det gäller maskinskötsel, menar Mark Kortman. Att köpa nytt är en helt annan sak:
—I Sverige går det inte att köpa nya maskiner. Det blir för dyrt helt enkelt. Vi har inte köpt något nytt ännu, men gör vi det så blir det från Finland. Maskinpriserna kan skilja så mycket som tio procent. Det är en hel del, säger Kristian Lundström.
Maskinmarknaden på Åland bygger alltså på systemet: Nytt från Finland, begagnat från Sverige. Kortman och Lundströms nystartade bolag heter AX-Entreprenad (AX är kod för Åland när det gäller postadress och på Internet). Företaget har varit i gång sedan maj 2007, men redan nu har killarna två anställda och en handfull maskiner och lastbilar. Maskinerna ska också gå på uthyrning.
—Vi bestämde från början att det var viktigt att kunna hyra ut maskiner. Sedan kör vi inget på timme, utan räknar på små och större entreprenader. Vår filosofi är att det är bättre att missa några jobb för att beställaren väljer lägre pris, än att ta till för lite och själv tvingas ta förlusterna. Men killarna har och kommer att få problem med kompetenta maskinförare. Det är nämligen så att det inte existerar något som ens liknar yrkesbevis på Åland. Är man 15 år och får köra traktor kan man i princip kasta in en person i en grävmaskin. Någon gymnasieutbildning är det inte tal om, men det finns utbildning på fyra veckor via lantbruksskolan på ön, och vissa åker till Sverige för att göra ett teoriprov, men långt ifrån alla.
—Det gör att vi själva måste lära upp vår personal, och de två vi har anställt nu har inte kört mycket maskin tidigare. Det tar tid, flera år. Och det är heller inte bra när det gäller löneutvecklingen, för ska man ha tag på en erfaren kompetent förare så får man ta denne från något annat bolag, säger Kristian Lundström.
Och visst… På Åland är det inte ovanligt att en maskinförare har 30 000 kronor i månaden. Detta trots att Åland inte precis är en stor överhettad storstadsmarknad. Här handlar det om små jobb, men tillräckligt många för att försörja cirka 50 maskinentreprenörer. Men om detta är jobbigt för arbetsgivaren så träffar vi flera maskinförare som är mer än nöjda med löneläget. Att vara anställd maskinförare på Åland är ett toppjobb. Marginalskatterna skrämmer inte heller. Som högst 30 procent, men har man barn så sänks den kraftigt. Ålänningarna har förstått detta, och det finns de som tittar efter förare från Sverige nu. Ålänningarna kan locka med bra lön, mycket solsken, mindre stress, nära till natur och lönsamma företag.
OCH FINNS DET NÅGRA BEKYMMER för Ålands maskinentreprenörer så är det just detta med förarkompetens och tillgång till förare. Kristian Lundström anser till och med att det är lite riskabelt – minst sagt.
—Det kan hända olyckor om man inte kan. Det är något jag inte gillar alls. På det sättet är det nog bättre på den svenska sidan. Men där är det å andra sidan lite väl mycket byråkrati. Något mitt emellan hade varit bra.
Hur är då relationen mellan facket och arbetsgivarna på Åland? Jo, alltså. Enligt storentreprenören Gustav Sirén, är det få som är med i facket på Åland. Och dom som är med har sällan något emot att företaget förhandlar fram anpassade villkor… Faktum är att Gustav Sirén försöker övertala sina anställda att åtminstone gå med i a-kassan. Men få är oroliga för att bli av med jobbet. Låter det nära paradiset?