Att maskinföraryrket går i arv från far till son är inte ovanligt. Familjen Karlsson i Varberg är ett bra exempel– tre generationer grävmaskinister i samma familj.
TRE GENERATIONER GRÄVMASKINISTER i samma familj. Gissa om det blir mycket grävsnack på släktmiddagarna. Tre generationer grävmaskinister skrattar.
—Jo, blir lätt så, det sitter väl i generna, säger Bror Karlsson, 70. Han kunde lagt av för fem år sen. Men hur skulle det gå till? Om man får svår abstinens efter bara några dagar utanför hytten, hur ska man då kunna gå i pension?
—Ibland blir jag så sugen att jag till och med när jag är ledig måste gå ut och sätta mig i maskinen. Sofflocket får vänta. Det är så jävla roligt att gräva, säger Bror Karlsson som fyllde 70 i våras. Med en sådan besatthet och passion för yrket är det inte svårt att förstå att de båda sönerna Roland och Lennart gick i samma fotspår. De och Brors barnbarn, Andreas, växte mer eller mindre upp bakom en förarstol.
—Och i diken som vi rensade på fisk när pappa grävde, fyller Roland i. Andreas, son till Brors dotter Kerstin hörde under hela uppväxten grävmaskinsnack och följde med sin morfar ut på jobb.
—Jag har alltid varit intresserad och jag tror jag var 5-6 år när jag började köra minigrävare. Ändå har jag inte några speciella minnen… jo, jag minns hur morfar fick motorhuven i huvudet en gång, säger Andreas med ett flin.
Vi sitter runt ett bord i en hallandslänga från 1700-talet två mil öster om Varberg. Det är Brors fru Karins släktgård som familjen använder som sommartorp. Det ligger i ett böljande landskap som växlar mellan skog, betes- och åkermark. Här brukar de olika generationerna Karlssons träffas på helgerna, här kopplar de av, umgås och pratar. Ändå tar de mentalt med sig jobbet till torpet.
Det blir mycket maskinsnack – och jobbhistorier. Som den om när Bror var på motorvägsbygge i Fjärås och hade dämt i diket, lämnat maskinen över natten och kom tillbaka nästa morgon och fick höra från gubbarna på arbetsplatsen: ”Det blir inget jobb för dig idag. Gå ut och titta får du se.”
—Det hade kommit 100 millimeter regn under natten och fördämningarna hade släppt och maskinen hade sjunkit ner i gyttjan så att nästan hela hytten stod under vatten. Eller historien om när det blivit kortslutning i elsystemet när Bror hade röjt en skogsväg en bit bort från sommartorpet.
—Jag var hemma när jag fick ett telefonsamtal om att det brann i skogen. Det var min maskin som stod i lågor och den totalförstördes. Det var en jävla tur att brandkåren kom snabbt och inget värre hände för det var torrt ute och där fanns 1000 tunnland tätväxt skog.
VAD FRUAR OCH FLICKVÄNNER säger om allt maskin-snack? Tre generationer Karlsson ler. —De har vant sig, säger de.
—Man måste ha en förstående fru, säger Bror. Om yrkesvalet var självklart för Brors barn och barnbarn var det inte likadant för honom själv. —Jag jobbade på ett maskinföretag i Falkenberg och körde mest lastare och lantbruksmaskiner. En dag skadade sig grävmaskinisten och chefen sa: ”Nu får du ut och gräva”. Och jag som knappt ens hade suttit i maskin. ”Du lär dig snart”, sa chefen. Bror hade inget val, han åkte ut till en bonde för att gräva täckdike.
—Dagen efter skulle jag gräva elkablar åt Elverket och teleledningar åt Televerket. Du skulle sett basen när jag berättade för honom att det var min andra dag i maskinen. Han såg ut som en åbyhäst i ansiktet. Bror fick blodad tand, började köra på heltid och startade eget vid 25 års ålder.
—Det var en snubbe som jobbade åt Televerket som frågade varför jag inte köpte en egen maskin. Det gjorde jag, startade ”B Karlsson Gräv och Schakt” och det var ju bättre att vara sin egen och bara ha kunder att ta hänsyn till.
BROR, SOM ÄR EN OSANNOLIKT PIGG 70-åring med snärt i språket har under mer än trettio år rensat diken, men också gjort många anläggningsjobb. Och han har jobbat hårt och mycket, oftast av lust.
—När barnen var riktigt små såg de mig sällan. Jag jobbade så mycket att de sprang och gömde sig när jag kom hem eftersom de inte kände igen mig. Nu jobbar de lika mycket. Roland och Lennart har liksom sin far egna firmor medan Andreas är anställd, på Qvarnströms maskingrävningar i Ullared.
—Jag har funderat på att starta eget men det är ganska tryggt att vara anställd. Det är skönt att slippa allt pappersarbete. Men när jag har några fler års erfarenhet kommer jag nog också starta eget, säger Andreas. Bror uppmuntrar gärna sitt barnbarn Andreas till det.
—Däremot har jag väl inte direkt uppmuntrat Roland att anställa folk. Jag har alltid kört själv och när jag har räknat på det är det inte mycket som blir över när lön för de anställda och diesel är betalt. Men de gör som de vill. Roland som har tre anställda i firman ”Specialistgrävaren RK AB” har tre maskiner, bland annat långgrävaren Caterpillar 325 med 18 meters räckvidd.
—Jag kör mycket kanaler och rensar båthamnar och gör mycket järnvägsarbeten. Med min specialmaskin har jag väldigt mycket jobb, nästan för mycket. Min ”Cat” har jag haft i fem år och den har inte stått still en enda dag.
FÖR TIO ÅR SEN jobbade Roland tillsammans med sin pappa i Skåne med öresundsbrons tillfarts-vägar.
—I två år bodde vi i husvagn och jobbade 50-timmarsveckor, berättar Bror.
—Det blir en väldigt bra gemenskap överhuvudtaget mellan oss gubbar som ligger ute i husvagn under så lång tid. Det blir mycket snack, grillning och sånt, säger Roland. Periodvis har Bror också jobbat med Andreas.
—Det är bra när han kan rycka in och hjälpa mig. Han är duktig. Ibland kör jag och Andreas är grovarbetare och ibland tvärtom, säger Bror som knappast har några planer på att lägga av.
—Jag gjorde rätt som blev grävmaskinist, visserligen blir man inte rik på det, men det är ett sånt jädrans roligt jobb. Hade jag fått leva om mitt liv skulle jag gjort precis samma sak. Återstår att se hur barn och barnbarn kommer att summera sina liv.