En bandgrävare som kan gräva efter ritning utan att det sitter någon förare i den. Det låter som science fiction men kan bli verklighet om Doosans designteam får som de vill. Deras idéer presenteras i konceptmaskinen CX Eco transformer, och om de blir verklighet avslöjas 2018 då den ska vara klar för produktion.
Det mest innovativa på konceptmaskinen är att den ska kunna jobba utan förare. Framtill sitter en terrängskanner som skannar av marken framför maskinen och lagrar uppgifterna i en dator. Sedan laddas en ritning på hur slutresultatet ska ut i ett grävsystem. Med hjälp av ritningen och den inskannade verkligheten ska sedan maskinen kunna utföra grävningen utan förare i maskinen.
I stället för traditionella larvband har konceptmaskinen fyra separat upphängda bandvagnar. Varje bandvagn har en egen motor för transport. Tack vare den separata upphängningen kan varje bandvagn anpassas efter underlaget för att få en stabil och vågrät uppställning. De fungerar även som extra stötdämpare vid förflyttning.
I hytten ska alla instrument och kontroller integreras i förarsätet.
Instrumentpanelen som är monterad längst fram på höger armstöd är genomskinlig för att inte störa sikten. De viktigaste uppgifterna ska synas på vindrutan. Tanken är att föraren inte ska behöva vrida på huvudet för att titta på en display.
Vad gäller styrningen av aggregatet hävdar Doosans designers att de traditionella styrspakarna försvinner och ersätts av ett system med multifunktionella kontroller. Riktigt hur man ska kunna styra aggregatet kan de dock inte svara på.
– Tanken är att hytten ska få en digital miljö. Eftersom det här är en konceptdesign så kan vi i dag inte säga exakt hur det ska fungera. Men jag kan tänka mig att det blir någon form av touch screen som vi ser på mobiltelefoner i dag eller något liknande BMW:s i-drive system, där man har en ratt som snurras med pekfingret för att navigera i menyer, säger Eusik Kim som är industridesigner hos Doosan i Korea.
Här kan man se att det som är framåtskådande och visionärt hos vissa redan är en realitet hos andra. Liebherrs bandgrävare R906 Advanced, som testades i förra numret av Maskinentreprenören, har nämligen just en sådan navigeringsratt.
Doosans designers tänker sig att framtidens maskin ska ha hybriddrift, eftersom det enligt dom är den mest troliga vägen framåt för att klara framtida krav på minskade avgasutsläpp. Även här kan man konstatera att Doosan ligger flera steg efter konkurrenterna. Samtidigt som till exempel Komatsu har en fungerande hybridgrävare färdig, vet inte Doosans designers vilken typ av hybridteknik som ska användas i framtidens maskiner.
– Vi valde hybridteknik eftersom det är den nuvarande trenden inom motorutveckling. Vi är industridesigners och inte ingenjörer, så vi är inga specialister på tekniska frågor. Däremot förstår vi att miljövänliga tekniker kommer att vara viktiga i framtiden. Jag vet inte vilka hybridlösningar våra ingenjörer tittar på, men jag vet att de kommer att presentera något inom några år.
Till försvar för designteamet på Doosan kan sägas att meningen med konceptmaskiner inte är att presentera färdiga tekniska lösningar. En konceptmaskin ska vara en vision om vad man kan göra i framtiden och fungera som inspiration, internt för de som jobbar med utvecklingen och extern för att få kunderna att förstå att man hänger med.
Designen av Doosans framtidsvision innehåller en del lösningar som kan tyckas redan borde vara standard på grävmaskiner. Ett bra exempel är att alla hydraulslangar är inbyggda i ett skydd på bom och sticka. På stickan sitter även skopcylindern innanför skyddet. En utmärkt lösning för att slippa skador på slangar och rör.
En annan smart och självklar lösning, när man väl kommit på den, är den skjutbara hytten. För att ge maskinisten bästa möjliga sikt mot skopan kan hytten skjutas framåt. I dag finns maskiner där man kan höja och sänka hytten för att få bättre sikt vid till exempel rivningsarbete. Det här är nästa logiska steg.
Skjutbar är även maskinens motvikt. Den kan skjutas framåt eller bakåt för att få bästa balans och stabilitet beroende på arbetsuppgift och möjlighet att placera maskinen.
Något som säkert skulle uppskattas av de som gräver i stadsmiljö är säkerhetssensorn. Laserstrålar skickas ut från maskinens sidor och bakdel. Om en människa eller ett föremål bryter strålarna så reagerar systemet.
– Då strålen bryts börjar en varningslampa blinka på displayen i hytten. Då kan maskinisten stoppa maskinen eller så blir det så att maskinens rörelse stoppas automatiskt.
Eftersom det fortfarande handlar om visioner från en designavdelning kan man tänka sig att det finns en del problem kvar att lösa. Systemet måste vara väldigt välinställt för att det inte ska ”tjuvutlösa” i tid och otid. Men ingenjörerna har som nämnts nio år på sig att finslipa detaljerna.