Fråga folk vad en skidsteer är och många ser ut som en fågelholk i ansiktet. Säg sedan Bobcat så skiner alla upp i ett igenkännande leende. Den här är maskinen som gett namn åt en maskintyp, och efter en dag i en S130 fascineras jag av att maskinen är så väldigt stark trots sin litenhet. Dessutom är den smidig, och höjden på 1,98 gör att den tar sig igenom de flesta portar och dörrar.
För den som är van att köra stor maskin kan det kännas ovant att sätta sig i en S130. Men när man väl lär känna en Bobcat, så upptäcker man att det är en maskin som kan användas till mycket – att bära material, framför allt på små ytor och i trånga utrymmen, lasta ut material från rivningar eller finplanera gångvägar.
I den här typen av maskin så sitter man i en bur, och det är nödvändigt ur säkerhetssynpunkt, men jag kan tänka mig att personer med anlag för cellskräck kan känna ett visst obehag. Om man plockar bort dörren känns det lite bättre, men då är det viktigt att skyddsbygeln inte kopplas bort och att man kommer ihåg säkerhetsbältet.
Hytt
Med en kompakt maskin som denna så kan man inte förvänta sig så mycket utrymme i hytten. Stolen går att skjuta fram och bak och den kan höjas och sänkas. Benutrymmet räcker till även för en längre förare, men det är också allt. Glöm matväskan; bakom sitsen får instruktionsboken plats, inget mer.
Vad gäller runtomsikten så är det kompakta formatet en fördel, eftersom det inte finns några delar som sticker ut. Saknar dock någon form av backspegel.
Ljudnivån inne i hytten är så hög att någon form av hörselskydd krävs vid körning. Ljudnivån inne i hytten är enligt Bobcat 85 decibel, vilket är detsamma som arbetsmiljöverkets gränsvärde, som inte får överskridas.
Lastaggregatet kan styras på två sätt, med styrspakar eller med fotpedaler. Styrspakarna var lite tröga, och jag kände att jag hade mer kontroll med fotpedalerna, men det är säkert en vanesak också.
Men även om jag föredrar pedalstyrningen, så gillar jag inte själva pedalerna. Det känns som en onaturlig rörelse när fotpedalen ska tryckas framåt och bakåt. Mitt förslag till maskintillverkarna är att fotpedaler endast ska tryckas åt ett håll - neråt. Sedan kan man ha en knapp på styrspaken där man väljer upp/ner eller fram/back.
Jag tror dock att det är bra att förarna får använda fötterna, det håller igång blodcirkulationen och det är nyttigt för gubbarna. I dagens entreprenadmaskiner används inte fötterna så mycket, nästan alla funktioner flyttas upp i spakarna.
Hydraulik
S130 är följsam och stark i hydrauliken. Dock kunde det vara mer mjuka slider, så det blir en mjukare start. Om man är för försiktig med reglagen kan maskinen upplevas lite ryckig, den bör därför köras med bestämdhet och fulla spakutslag.
Motor/drivlina
Maskinen känns smidig att köra, och jag måste erkänna att det är kul när man får snurra och leka lite. Topphastigheten är 12 kilometer i timmen och det räcker gott och väl på arbetsplatsen. Vore dock önskvärt med en högväxel, för högre hastighet vid till exempel plogning eller längre förflyttning av maskinen.
Service/daglig tillsyn
På en kompaktmaskin är som sagt utrymme en bristvara, men här har Bobcat tagit väl vara på det. Allt i motorrummet sitter lättåtkomligt, alla filter och luftrenaren sitter så till att det bara är att skruva loss dem vid byte. Även dieselpåfyllningen sitter lättåtkomligt, men samtidigt skyddat innanför motorluckan.
På många kompaktlastare är det vanligt att kylaren sitter bakom motorn, och måste således fällas undan innan man kommer åt motorn. Här sitter kylaren ovanpå motorn, vilket ökar åtkomligheten rejält, och framför allt att den skyddas mot damm och smuts.