Månadens testmaskin är en Åkerman H7MC från 1988. Skälet att vi testar en äldre maskin är för att visa vart 20 års utveckling tagit oss, (jämför Volvo EW140C). Det mesta har naturligtvis blivit bättre, men inte allt. H7:an är väldigt stark och stryktålig, och det är en stor anledning till att den fortfarande är så populär ute hos entreprenörer. Gräv-mässigt ligger den dock efter dagens maskiner.
Hytt
För att vara en drygt 20 år gammal maskin är hytten väldigt bra och faktiskt bättre än många av dagens maskiner. Det är gott om utrymme – jag brukar prata om plats för matväska, men här skulle ett mindre kylskåp få plats bakom förarstolen.
En riktigt bra grej är backspegeln som sitter ovanför framrutan. Bakrutan är så pass hög att föraren får en bra sikt bakåt, nästan som en backkamera. På jämförelsemaskinen Volvo EW140 är rutan så lågt placerad att sikten blir skymd bakåt.
Det mesta sitter bra till, även om en del knappar sitter under armstöden. Maskinen har ingen riktig klimatanläggning, utan bara en AC som endast blåser kalluft. Inte bra för kroppen. Defroster och värme fungerar dock som det ska.
För transport finns en pedal som trycks ner, och fram eller back väljs med en spak på rattstången. Mycket bättre än de moderna pedaler som trycks framåt eller bakåt för att välja färdriktning, vilket blir en onaturlig rörelse för foten. På Volvos senaste modeller har man gått tillbaks till en pedal och val av färdriktning sker med en vippkontakt i höger manöverspak, bra.
En klar förbättring i nyare maskiner är att konsolen med styrspakarna sitter ihop med förarstolen, något som saknas på den äldre maskinen.
Testmaskinen har monobom som skymmer sikten åt höger något vid transport. Inte bra då dagens fotgängare inte bryr sig utan bara går rätt ut i gatan. EW 140C har knäckbom, som kan dras längre bak vid transport, vilket ger bättre sikt till höger.
Många av de knappar som finns på H7:an har i dagens maskiner flyttat in i en meny på displayen. Displayen är större
än dagens, men är ändå lättöverskådlig. Tråkigt dock att bränslemängd och temperatur visas med staplar, vilket gör det svårt att veta exakt hur mycket bränsle som finns kvar och vilken temperatur motorn och hydrauloljan har.
Hydraulik
Grävmässigt är den här maskinen inte lika lätthanterlig som dagens maskiner. Hydrauliken har blivit så pass mycket bättre vad gäller framförallt följsamhet. H7:ans hydraulik jobbar med dubbla ventiler. Vid lågfart används endast en ventil till varje rörelse, men på högfart kopplas två pumpar och två ventiler till en och samma rörelse. Det är svårt att reglera exakt så att de två ventilerna jobbar optimalt tillsammans, och följden blir att man får sämre följsamhet i rörelserna.
Jämfört med den nya maskinen så är ljudnivån ungefär lika i de båda maskinerna. Däremot har den äldre maskinen ett rejält hydraulljud när aggregatet används.
På moderna maskiner finns mycket elektronik med givare och vakter som leder till oplanerade stopp. I värsta fall får man vänta på att en reparatör ska komma ut och byta en givare. Med en Åkerman från 80-talet är det oftast bara att köra på.
Service/daglig tillsyn
På testmaskinen är det ovanligt torrt nedanför hydraulpumparna och i ventilrummet för att vara en Åkerman. Mängden hydraulventiler, slangar och rör innebär många möjliga läckställen.
Liksom i hytten är utrymmet runt motorn väldigt gott jämfört med dagens maskiner. Faktiskt så stort att man kan renovera en motor på en gammal Åkerman utan att montera ut den ur maskinen.
Något som man bör vara medveten om som Åkerman-ägare av de här årsmodellerna är att om man använder starthjälp så måste säkringar markerade med symbolen ”electronics” tas bort, annars finns risk för att maskinens dator tar skada. Det kan även ge följdskador. Så mitt tips är att alltid ha bra kondition på batterierna.