Volvos minigrävare ECR48C kännetecknas bland annat av bra sikt och en hytt som känns rymlig för att vara en så liten maskin. Den har en följsam hydraulik, som dock kunde ha varit lite rappare. Några nackdelar som Volvo borde åtgärda snarast är den låga larvhastigheten och den höga ljudnivån i hytten. Detta till trots så ger maskinen ett stabilt helhetsintryck.
HYTT
Över huvud taget så känns hytten mycket behagligare än sin föregångare, stora glasrutor och gott om plats för benen, även för en fullvuxen förare, gör att hytten känns större och behagligare än vad man är van på en minigrävare.
Förarstolen har alla inställningar man kan kräva, plus att den har ett högt ryggstöd. Sikten är mycket bättre än på tidigare maskiner tack vare större glaspartier och mera kompakta hyttstolpar. Framrutan har gasdämpare och kan öppnas helt, även den nedre rutan går att demontera.
Luftkonditioneringen var det väl inte riktigt rätt årstid att kontrollera, men värmen var det inget fel på och luftmunstyckena satt bra placerade för att göra rutorna isfria.
Golvet är i ett stycke så det är enkelt att städa från lera och annat. Manöverspakarnas konsoler satt i samma upphängningar som förarsätet vilket gjorde att körningen blev mjuk även när maskinen utsattes för slag och stötar.
Det som drar ner betyget för hyttklimatet är ljudnivån. Den kunde ha varit lite behagligare, men det är klart att om man har motorn bakom ”röva” så får man nog leva med detta.
HYDRAULIK
Den lastkännande hydrauliken är följsam både vid planering och vid grävning, men jag hade, som sagt, gärna sett att den var lite rappare. Å andra sidan kan just den lite långsammare hydrauliken ha bidragit till att maskinen är så följsam. Det går ju inte att få allt.
Testmaskinen var extrautrustad med automatisk tomgång, som sänker motorvarvet efter cirka fem sekunder. Bra för bränsleförbrukningen och inte minst för miljön, och därför obegripligt att det inte är standard. Miljöhänsyn är såvitt jag vet ett av Volvos kärnvärden och låg bränsleförbrukning är något alla maskinägare tittar efter. Här finns möjligheter för Volvo att plocka pluspoäng.
MOTOR/DRIVLINA
Den 4-cylindriga motorn gjorde vad den skulle både vid grävning och vid larvtransporter. Det utvändiga motorljudet är lite lägre än hos föregångaren, vilket kan bero på att den har fått en bättre ljudisolering.
Däremot så är jag inte nöjd med larvhastigheten, den kunde ha varit betydligt bättre. Det var knappt märkbar skillnad mellan låg- och högfart, och jag hoppas att detta är en justeringssak. Om inte så tycker jag att detta är ett problem som Volvo behöver åtgärda snarast.
SERVICE/DAGLIG TILLSYN
På en sådan här liten maskin kan det lätt bli trångt när det är dags för service. Därför är det roligt att se att Volvo lyckats bra med tillgängligheten. Den dagliga tillsynen blir riktigt behaglig, det är bara att öppna luckan så har man i stort sett hela motorn synlig. Inga problem att kolla de olika vätskorna innan start.
Det är även lätt att rengöra kylaren och luftfiltret. Ett stort påfyllningsrör för bränslet gör det lätt att tanka från till exempel en bränsledunk. Den dagliga smörjningen är det heller inga problem med.