Den här engelsmannen gör precis som man vill, och är väldigt stark för att vara en så liten rackare. Testmaskinen anlände sent en eftermiddag när jag var på väg hem, men nyfiken som jag är provade jag den direkt. Maskinen visade sig vara både trevlig och lättkörd, så jag glömde bort tiden och blev kvar flera timmar.
Maskinen har en inbyggd dämpning som ger mjuka stopp i bom och sticka när man släpper spakarna. Det gör maskinen mindre ryckig men ändå snabb, och därför behaglig att köra.
På hydrauliken finns inget att anmärka. Vid finplanering med fullt utlägg går det utmärkt att hålla jämn nivå med rotortilt även i ytterläge (kan bero på tätt samarbete med Engcon). Detta är annars en brist på många grävare. Här finns dock en liten luring, maskinen är lastkännande och när det går lätt sänks motorvarvtalet automatiskt och man tror nästan att motorn håller på att stanna. Men det är naturligtvis bra eftersom det spar bränsle.
På servicemaskiner krävs ofta knäckbom för att komma fram där det är trångt. Här behövs inte det eftersom aggregatet kan lyftas så långt bak över hytten. Bra då en knäckbom kostar och ger extra vikt, plus att det blir ett ställe mindre som kan börja glappa. Gäller dock att se upp så man inte plötsligt har skopan inne i hytten.
Sikten från förarplatsen imponerar. Det är mycket glasytor, och på höger sida har mängden knappar minimerats och de sitter i en tunn konsol, som inte tar något onödigt utrymme. Sikten uppåt är en av de bästa jag sett på en grävare. Bra att slippa böja sig fram för att se.
Transporthastigheten ändras enkelt med en knapptryckning på höger manöverspak. Bra.
Knappen för snabbkopplingen på rotortilten sitter lite svåråtkomligt under armstödet. Den borde flyttas upp till knappkonsolen. På en servicemaskin byter man ju redskap rätt ofta.
När tändningen slås på står det i klartext på displayen när oljenivån är okej.
Även om det mesta med den här maskinen är väldigt positivt, så finns det saker som kan bli bättre. Som att maskinen vid transport saktar ner rejält så fort man använder rotortilt, schaktblad eller kör aggregatet.
För transport finns tre hastigheter och det är bra. Mindre bra är ett störande klapprande ljud från banden. Borde gå att lösa. Att testmaskinen drar lite snett vid larvning är också lite störande.
Stabiliteten i sidled, även med full skopa, är bra för en så liten maskin. Med lite tyngre material och full skopa har maskinen en tendens att ställa sig på tå. Det beror på den korta undervagnen, ju längre undervagn en maskin har desto stabilare blir den. Men då ökar å andra sidan vikten och maskinen blir svårare att manövrera på trånga ytor. En liten maskin ska ha kort undervagn. Det går inte att få allt.
När föraren ska ta sig upp i maskinen finns en knapp till innerbelysningen i hytten som nås från marken. Men för att den ska funka måste man först ta sig upp i hytten och slå på tändningen. Bra tänkt men det blev lite tokigt.
En bra grej är det stora avståndet mellan undervagn och överdel. Det minimerar risken att överdelen blir upptryckt om det fastnar stenar eller annat på larven.
JCB kallar den här maskinen för en 12-tonnare, men testmaskinens vikt är 13,7 ton. Då borde den kallas 14-tonnare. Det här dribblandet med maskinvikten är JCB inte ensam om. Det är ett otyg som gör att det blir svårt att jämföra maskiner.
Lite förbryllande är de fyrkantiga formerna och helikopterhytten, just det utseende som de flesta tillverkare lämnat bakom sig. Snygg och modernare design finns ju på många av JCB:s övriga grävare.
Om JCB kan fixa irritationsmomenten så har man här en toppmaskin. Redan nu vill jag dock påstå att den hör till toppskiktet i sin klass.