Publicerad: 05:34, 31 augusti 2010

Gör en ROT-vändning till

Det här med ROT-avdraget var ju enligt det rödgröna inte så bra, men det var nog innan opinionsundersökningarna gjorde det klart att det nog inte var så dumt. Nu är däremot ROT bra, och efter nästa opinionsundersökning får kanske RUT också komma hem. Och så lovas det tusentals nya bostäder – hurra!

Byggnads ordförande som leder byggnadsarbetarnas fackförbund har i varje fall redan gjort analysen tydlig för sina medlemmar: Rödgröna alliansen är nu med ROT i båten den bästa lösnigen (det var det tidigare med, enligt Tilly).

Jag tror inte det är den politiska analysen som ligger bakom att Byggnads tappar 600 medlemmar i månaden? Men det slår mig att det 2010 borde vara gångbart för en fackförening att vara politiskt oberoende.

Jag är övertygad att byggnadsarbetare ute i fält kan sin bransch, kan räkna bra, och själva ser hur det ser ut. Kanske är de heller inte en politisk homogen grupp. Jag har i varje fall träffat byggnadsarbetare med olika åsikter under mina år som journalist i den här branschen.

Själv ska jag här även ifrågasätta Alliansen om de kommer med konstigheter, att jag bloggar om det här i dag. Det beror på att de rödgröna nu i eftermiddag kom med sin "regeringsplattform" som det heter.

Jag undrar efter att ha läst pressmeddelanden och annat i dag hur många som sväljer att det är politiker som bygger bostäder. De flesta jag träffar på dagarna anser i varje fall att det krävs både lönsamhet och folk till att bygga bostäder. Och kanske lite färre politiker, ibland.

Redan idag klockan 18.00 är det brist på projektchefer och… ja. Det är i princip full sysselsättning bland byggnadsarbetare också. Pensionsavgångarna blir fler de närmaste månaderna. De nya ungdomarna på väg in behöver lite erfarenhet för att nå samma snabba tempo som krävs idag. De unga projektcheferna som åkte ut under finanskrisen behöver några år på sig att få upp farten.

Men lek med tanken att det kanske går att bygga 40 000 billiga hyresrätter och renovera hela miljonsprogrammet så att det blir mer klimatsmart. Det behövs kanske några tusen till byggnadsarbetare och byggnadsingenjörer, men lek i varje fall med tanken att det går att lösa med lite god vilja. Hur svårt kan det vara? Att det ska bli enklare att anställa för företagen kanske inte är så viktigt, säger vi. Bara som experiment.

Men då tänker nog en och annan byggnadsarbetare att det är dags att låna ut en miniräknare till både Tilly, Mona och Maria (kanske till Lars). För kan det verkligen vara så att deras egen arbetsgivare som har som affärsidé att bygga bostäder har valt att inte bygga hyresrätter som ungdomarna har råd med - av ren elakhet?

Eller tänker byggföretaget bara på lönsamhet? (Eh, ja. Garanterat. Inte bara, men det är viktigt). Måste byggföretagen ta kostnaderna för personal, skatter och material och kunnande och sedan också gå med vinst? Riskerar då hyrorna relativt höga? (ring en livlina och fråga om du inte kan svaret).

Jag vet inte. Men nu när allt går att googla. Skriv in byggkostnad i fönstret. Titta gärna vad KTH och andra har räknat på under de senaste 15 åren. Skicka sedan ett SMS till de Rödgröna och tipsa om sidan. Vem vet de kanske hinner ändra sig igen och göra en ny ROT-liknande vändning.

Publicerad: 01:56, 18 augusti 2010

Detta händer i världen

Bloggar ska ju helst vara lite anspråkslösa och inte så överdrivet omfattande. Så jag tänkte berätta lite om vad som händer i världen just nu. För det är en hel del.

Oljepriset: Ja, alltså det har varit ganska stabilt under ett år efter berg- och dalbanan under 2008 och 2009. Det borde vara så att det åker upp lite nu när det tuffar på i konjunkturen, men det är också så att det finns globala smittorisker.

Det går nämligen bra i Asien, men kineserna vill coola av ekonomin lite, och när nu USA verkar ha tappat flåset och Grekland kört kreditkortet glödrött och Spanien förbyggt sig på småhus med pool till folk som inte vill köpa… ja, då vet vi inte riktigt. Det kommer nog tuffa på bra i Sverige, men det är inte säkert att det som tidigare blir en global högkonjunktur. Det kan bli så att det rullar på bra i Norge, Sverige och Tyskland, möjligen Frankrike, och att det får bli bra så. Tills vidare.

Sedan har vi det här med politiken. Det är inte så bra när väder och vind ställer till det för människor som i Ryssland och Pakistan. Det skapar en massa tråkigt lidande för enskilda personer och det händer ibland att krafter som motverkar tillväxt och liberala marknader utnyttjar detta. Ni vet själva hur rapporterna ser ut från världen just nu. Iran kör i gång sitt kärnvapenprogram och är glada för det. Mindre glada är Israel för att många där misstror Iranska ledningens förmåga att hålla detta (kärnhateringen) helt civilt.

Ja, och jag som var i England på semester i somras kunde lugnt konstatera att denna stora ekonomi inte alls är på topp för tillfället och det gör sitt. När britterna är sura så blir det ibland vått i hela Europa.

I nästa nummer av tidningen konstaterar vi dock att det ser bra ut för maskinentreprenörer i Sverige. Ekonomin här i landet är mycket bra i jämförelse med många andra länder just nu. En undersökning som tidningen Newsweek har gjort visar att Sverige är det näst bästa landet i världen att bo i. När Eliasson och EMS har konkat så har Liebherr och JCB kommit in på marknaden och tagit en del av kakan.

Larsa, min kollega här på andra sidan skrivbordet ser ut att må bra. Han har köpt nya modejeans och fast jag retar honom för att de ser lite feminina ut så är han glad. Det ser bra ut, med andra ord.

Men så är det val också snart. Jag har gjort den där testen på nätet som avslöjar vad du ska rösta på, och det stämmer ungefär med vad jag trodde. Och för maskinentreprenörer ser det ut som om man kan få en ganska bra framtid vilket block som än tar hem spelet.

Men.

Världen är på ett märkligt sett så mycket mer rund och liten än när jag var grabb. Det är inte alls säkert att det räcker med rätt majoritet i riksdagen och ordning på statsfinanserna. Ytterligare natur- eller miljökatastrofer långt härifrån och för få som köper hus i USA kan slå tillbaka rakt in i verkstan hemma hos någon som heter Göte och bor i Härjedalen. Och då blir det segt igen.

LO säger för övrigt att svenska anläggningsarbetare, och kanske i förlängningen maskinförare, kan få svårt att få jobb i Sverige eftersom det kommer in extrem billig arbetskraft och tar plats i de stora infrastrukturprojekten i Sverige. Jag tror inte en sekund på det. Inte ännu på länge i varje fall. Enligt vad jag har fått veta så är det ännu inte ett enda schaktföretag från Baltikum eller annat låglöneland som etablerat sig här i landet med ”lönedumping” som LO talar om.
Ja, det var det. Så ser det ut i världen.
Vi hörs.

Publicerad: 03:10, 11 augusti 2010

Snart ska jag blogga

Eh, undrar ni om vi är tillbaka på semestern... eh från semestern? Jo, ja. Alltså, det är en hel del saker att lära sig. Att komma upp på morgonen har vi klarat av så vi är på plats. Vi har börjat snickra på nästa nummer, och om någon dag har ni augustitidningen i brevlådan.

Hinner inte mer nu för jag ska iväg på en intervju med en maskinentreprenör som precis har köpt maskin. Vi ska ta reda på hur han gjorde, vad han tänkte på, och så ska vi publicera en artikel i september som visar vilka fallgropar som kan finnas.

Bra va.

See you (var på semester i England i år) ... och Egypten. Jättemyckt fisk i vattnet, men rätt mycket sand på land.

Publicerad: 12:57, 01 juli 2010

Hett i branschen och i temperaturen

Nu är det sommar i varje fall. Lär bli närmare 30 grader i helgen här i Stockholmsområdet. Det är för lite. Jag vet personer som brukar passa på att åka till Grekland för att åtminstone komma upp i 40 grader. Nu börjar vi snacka sommarvärme.

Är man en riktig skandinav så passar man då dessutom på att dricka mer pilsner än vanligt, och i den värmen blir man så trött så det är precis som att sova bort två veckor i solen. Snacka om att vara utvilad sedan (obs jag ironiserar, detta är inget ni bör testa hemma).

Nåväl. Jag har precis kollat runt lite i branschen och det verkar som om mer än 50 procent av alla maskinentreprenörer väljer att jobba lite i sommar – eller ganska mycket för somliga. De som kör på fasta jobb passar nu på att ta hem lite Rot-jobb hos privatpersoner. Ja, så är det att vara egen. Räntorna ska amorteras även under sommaren. Pengarna måste in. Dessutom är det ganska hett i branschen igen. Det har lossnat och det finns jobb – bra att smida medans järnet är varmt (hett).

Själv åker jag nu på en konferens om Svartjobb i byggbranschen i Nacka. Efter det kommer jag själv att försöka vara ledig lite. Men vi är snart tillbaka i full kraft. Och händer det något riktigt viktigt under de närmaste veckorna så kommer det ändå att publiceras här på nätet. Jag kommer nämligen åt de här sidorna från hela världen. Det är helt fantastiskt. Och som vanligt kommer jag säkert att ha det svårt att helt stänga av. Tittar rent av in på redaktionen ibland bara för att få känna den redaktionella spänningen. För övrigt ser första tidningen som kommer ut i augusti att bli lite extra. Riktigt bra reportage väntar. Så det är något att se fram emot.

Kör på, så hörs vi snart.

Publicerad: 10:46, 16 juni 2010

Tjalla på oseriösa företagare…

Att vara entreprenör betyder ganska ofta att man måste vara påhittig, titta på nya lösningar, och ibland lyckas denne hitta en genväg som gör att konkurrenterna inte har mer att göra än att knyta näven i ficka och svära att komma igen snart – att ro hem nästa upphandling.

Men det händer allt för ofta att vissa få entreprenörer blandar ihop smart lösning med regerätt fusk. Att fuska går bara om majoriteten runt omkring har bestämt sig för att spela rent. De som väljer att spela efter regelboken kan ju inte ta till fula knep för att få en fördel. För om de flesta använder fula knep då hamnar branschen i stället i ett kaos där den starkaste, farligaste och mest hotfulla tar hem spelet. Vi vill inte ha det så – eller hur?

Jag tänker såhär: Beställare är bara människor de också. Det spelar ingen roll om de arbetar i en kommunal organisation eller hos en större byggentreprenör i landet. När ett jobb ska upphandlas så är det tyvärr än i dag enklast att låta priset väga tungt. Kanske tyngst. Den här tjänstemannen har alltid egna chefer att rapportera till och att visa att ett jobb blir gjort under budget är alltid ganska populärt.

Så… vadå? Jo, om det då finns underentreprenörer (maskinentreprenörer) som inte har ordning på maskinparken, eller har den rätta dokumentationen, men erbjuder att göra ett jobb till en mycket låg kostnad. Då är det lätt att den här beställaren omedvetet blundar för vissa saker. Är maskinparken verkligen anpassad till regelverket? Om underentreprenörer lovar att så är fallet, jag då kanske han trots allt få jobbet. Kvar står den seriösa maskinentreprenören med det lite högre priset och är förbannad. Med all rätt.

Men det finns moteld. Det är bara det att det bland vissa anses mindre fint. Eller rent ut sagt lite fult. Att tjalla. Skvallra, och anmäla. Svensken vill gärna sköta sig själv. Knyta näven i fickan och gå sin egen väg. På sin höjd ringer man tidningen Maskinentreprenören och tipsar. Vi kollar såklart av de flesta tipsen. Ofta är det mer komplicerat än man först tror. Men en del av vårt jobb på tidningen är att följa detta. Blir någon oseriös företagare i branschen dömd för något brott, ja, då skriver vi såklart om det.

Nyligen har det hänt en händelse som är under utredning hos polisen. Det finns misstanke om att en företagare som är underentreprenör hos en större svensk beställare inte har de yrkestillstånd som krävs, samt kanske en del brister när det gäller den ekonomiska redovisningen. Men det är bara misstanke och förundersökning är inledd. Det som är bra är dock att polis och allmänhet, samt andra företagare håller ögonen öppna och ser till att det kommer fram. Det är inte bara fusk att köra med olagliga maskiner. Det är rent farligt också. Försäkringar och annat gäller inte fullt ut om olyckan är framme.

Så kom ihåg: fortsätta att tipsa tidningen om oseriösa företagare. Vi följer upp det. När dom har fallit skriver vi om det och om vi är uthålliga i detta arbete så kommer de oseriösa företagarna alltid att få det jobbigt och förhoppningsvis bli färre och färre.

Ordet tjalla har en negativ klang. Skvallra också. Men i dessa fall handlar det snarare om att informera samhället om farliga och skadliga företag som inte har någon plats på en spelplan där fusk anses ha ännu sämre klang.

Publicerad: 03:43, 03 juni 2010

Allt ser ljust ut för tillfället

Solen skiner, det är varmt, snart är det fotbolls VM och så blir det semester (för vissa) och så har det vänt i ekonomin också. För maskinentreprenörer är det 16 procent uppåt när det gäller antal jobb, och 13 procent upp när det gäller kontraktssumma. Kolla själv: Klicka här
Behöver man säga mer?
Nä, slutar här.

Publicerad: 09:48, 21 maj 2010

On the road...

Men det är ju en sak jag glömt att säga... Jag drar ju till Finland på söndag för att under veckan som kommer kolla av vad finska maskinentreprenörer gör för att få snurr på verksamheten. Självklart kommer det reportage i tidningen, men om ni vill kan ni kolla av här på bloggen vad jag håller på med. Här ska jag berätta allt. Har ni varit i Jakobstad? Nä, men där lär finnas en finsk maskinentreprenör som har koll på det mesta. Vi får se. Han träffar jag på tisdag. På onsdag ska jag äta lunch i Helsinfors med finska ME (Infras) nye ordförande. Han verkar vara en minst sagt rejäl företagare. Ska bli kul att berätta för er sedan hur han ser på livet.

Adios amigos

Publicerad: 02:35, 19 maj 2010

Hej, en liten fråga...

Kan någon där ute förklara för mig varför andra branschtidningar följer nyhterna på vår hemsida och sedan gör en egen grej på våra nyhter och låtsas som om de själva har varit på jobbet. Måste vara som att "jobba" på dagis, eller gå på dagis menar jag... Klippa och klistra. Härma och låstas... De som jobbar på dagis har inte så enklet jobb som vissa murvlar...

Tror jag att jag får något svar.

Nä.

Publicerad: 04:16, 18 maj 2010

Bloggen – är det mer som en mental toalett?

Jag har en kollega här på jobbet (vägrar tala om vem det är) som då och då tittar trött på mig när jag orerar och drar igång min senaste samhällsanalys och tycker till om allt från husdjur till Lady Gaga.

Han tittar lite under lugg (både rädd och smått road) och så säger han:

”Blogga om det där!”

Jag vet att han (egentligen) menar att han inte orkar höra mer rapportering från mitt inre denna dag, och att han med denna uppmaning hoppas att jag ska hålla klaffen några minuter så han hinner ringa det där telefonsamtalet någon gång.

Men han har en poäng. Jag har tittat igenom världens bloggar (överdriver absurt mycket nu) och inser att all den dynga som bokstäver har skapat där ute på nätet främst är ett sätt att skrika rakt ut i rymden och hoppas att lite av skiten träffar något. Då känns det bättre.

Dom som inte gör så försöker i stället tjäna pengar på bloggen. Då går det inte att läsa utan att man börjar gäspa så glasögongen trillar av… Snacka om att smörja sina kompisar för att få gratis resor, krogbesök och kläder med mera.

Kul? Liknar journalistik? Nä.

Men så tänkte jag såhär. Jag ska minsann inte hålla på att vara allmänt krånglig, självgod och fientligt misstänksam i mina bloggar som har blivit tradition runt om i världen. Inte heller ska jag bedriva någon häxjakt på stackars myndighetspersoner eller försöka driva igenom en tes som påminner om en konspirationsteori.

Nä.

Jag ska bara skriva saker som är intressant för maskinentreprenörer…

Nä (för det går inte för alla är olika).

Strunta för resten i allt dumt jag just skrivit hittills i denna "blogg".

Vet ni en annan sak. Vi på tidningen har precis fått svaren från vår senaste läsarundersökning. Där får vi veta att 85 procent av maskinentreprenörerna i undersökningen har tillgång till bredband. Men bara hälften har besökt tidningens hemsida? Va!?

Det var det värsta tänkte jag och började ringa runt och skälla ut dem.

Nä.

Men jag tycker ändå att det är dags för fler maskinentreprenörer att läsa nyheterna även på nätet. Inte den här bloggen för den är tämligen onödig och värdelös, men våra nyheter.

Fast av dom som har tittat på tidningen på nätet, hemsidan, är positiva. De tycker i det stora… 73 procent att det är en bra tidning på nätet.

Det kan ni som inte tittar på nätet alltså veta. Att det är bra, menar jag. Så titta ni också (eh...).

Nä, nu är det dags att göra något vettigt. Nästa blogg ska inte vara såhär otäckt värdelös att läsa. Blir skärpning lovar. Detta ska aldrig bli en mental toalett.

Ciao som vi säger i Gustavsberg.

Publicerad: 10:34, 06 maj 2010

ME är inte skyldig till haveriet

Jag brukar inte snickesnacka så mycket när det gäller avtalsförhandlingar som ME och facken jobbar med. Det brukar bli ett herrans liv om jag tycker det ena eller andra här på tidningen. Det är så mycket känslor, psykologi, och rena rama pengar på spel, så…

Men jag märker att det nu börjar närma sig en uppgörelse. Seko och ME har i år inte direkt haft en trevlig och lättsam dialog. Snarare har det varit spänt och smått irriterat. Facket har till och med antytt att konflikt inte är att utesluta.

Men… det många inte ännu har hunnit fatta är att det så kallade Superavtalet mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnads redan har puttat omkull en hel del sanningar runt löner för maskinförare i landet.

Egentligen är det konstigt att det inte från ME har varit mer stök och bråk runt detta. För  när jag läser vad byggarna har kommit överens om så börjar jag tänka på ordspråket: sila mygg och svälja kameler.

Jag tycker att ni som läser det här och är företagare i branschen ska ringa era regionchefer och be att får tydlig information om vad det så kallade Superavtalet kan komma att betyda för er. Tro mig, ni vill inte bli överraskade för sent. Och förhoppningsvis kommer det snart ett utförligt cirkulär till företaget från ME. Läs det!

Såhär ser det nämligen ut:

Om maskinförare på byggarnas avtal ingår i ett ”arbetslag” där ackord är lönesystem, ska maskinförarna ha lön som motsvarar ackordsförtjänsten!!! Alltså… här kan vi börja snacka löneglidning om man inte ser upp. Märket på 3,5 procent är rena rama kissen i Mississippi om detta slår olyckligt för en maskinentreprenör. Detta gäller även om maskinförarna är inhyrda på detta bygge. Se upp!

Och om du som företagare är underentreprenör… med egen entreprenad på ett ackordsbygge och har arbetskraft där som totalt arbetar över 900 timmar… ska maskinförarna ha lön som lägst motsvarar utbetalningsnivån.

Men ring nu inte till era regionchefer och skäll på ME. För ME har inte något med detta avtal att göra. Det är mellan Byggnads och Sveriges Byggindustrier… Men det kommer att påverka ME-företagen. ME är dock inte skyldiga till haveriet.

Höres.

Publicerad: 09:07, 30 april 2010

Uppdrag granskning...

Eh, hej jag heter Walle Raff: I dag ska jag vinna stora journalisttipset för att jag ska undersöka hur en byggherre köpte en grävskopa på band och hyrde ut den till en kommunal tjänsteman som skulle bygga ett hus...

Bli inte arga kära läsare. Jag reagerar också på att det är så väldigt svårt för folk utanför branschen att hålla isär byggherre och byggentreprenör, och att en grävmaskin är maskinen och att grävskopan är skopan, det verkar det svårt att lära ut. Spelar tydligen ingen roll om det handlar om grävande journalister. Vissa saker ligger så grunt att de helt enkelt missar att kolla de mest enkla fakta.

Nä, det var bara det. Detta är nog (hålle jag med om) min mest bisarra blogg hittils. Men annars är det alltid bra att granska vad som händer när oseriösa pesoner gömmer sig bakom en byggverksamhet för att på enklaste sätt muta och fuska, och skicka bluffakturor. Det skadar hela branschen att detta fortfarande verkar pågå i rätt stor skala. Så egentligen är det inget fel på Uppdrag gransknings ambition och resultat. Det är bara det att vi i branschen undrar hur det är med resten av de fakta som presenteras i inslaget när det är så enkla fel på andra ställen.

Trevlig helg.

Publicerad: 01:43, 23 april 2010

Vi är alla snälla och tysta

Förnyelse i anläggningsbranschen (FIA)... visst, visst. Jag ska inte säga något. Men hallå...

I bygg- och anläggningsbranschen går det tyvärr inte alltid rätt till. Det vet ni också. Det är synd, men så är det tyvärr.

Det är bland annat för att det i vissa smutsiga hörn finns en del svartjobb, fula påtryckningar, och osund konkurrens, som det finns ett etiskt råd.

De stora psykar de små att inte sticka upp. Sånt händer. Tyvärr. De stora kan bli lite för stora. Sånt gillar inte till exempel konkurrensverket.

Det var bland annat för att det är lite väl stora aktörer i Sverige, och som för några år sedan fastnade med handen i syltburken (asfaltskartellen), som  den där sammanslutning som heter FIA bildades... (dåvarande Vägverket Produtkon, nuvarande Svevia tillhörde de som satt fast hårt med handen när konkurrensverkets tjänstemän rusade in med dragna miniräknare)

Nu har ordföranden för FIA, tillika ordföranden för det här etiska rådet Åsa Söderström Jerring, tagit plats i styrelsen för Svevia... I styrelsen för Sveiva!

Eh... Jag är bara en liten obetydlig redaktör som bevakar en jättestor bransch... Men om Sveiva som ibland av ME:s medlemmar får kritik för att vara lite väl buffliga ibland, kanske till och med har skrämt upp en och annan småföretagare genom att morra att det nog är bäst att inte klaga... Så kanske man borde ha...

Nä. Tänkte väl det. De har nog ingen betydelse. Och i lilla Sverige så fanns det nog ingen annan kompetent person ledig för Svevias styrelse just nu...

Vi är svenskar. Vi är alla snälla och tysta. Lite läskigt att klaga. Man kan ju inte stöta sig i onödan.

Jag säger bara en sak, så har jag ingenting sagt.

Publicerad: 02:55, 21 april 2010

Askgrå i ansiktet…

Det var med ett skuttande steg jag hoppade i väg till Berlin förra veckan. Det skulle bli kul att redogöra för tidningens framtid och dra en del runt den verksamhetsplan för ME:s styrelse som jag tillsammans med andra i ledningsguppen var ålagda.

Så satt vi oss ner första dagen i konferensrummet för att lägga i ordning papper och penna och plocka upp våra datorer för att hitta rätt Powerpointbild…
Då ringer telefonen. Nä, det är inte någon läsare som vill tipsa, eller en ny prenumerant. Det är… Min far.

Vad nu tänker jag. Har det hänt något? Man skulle kunna säga att jag blev för en kort sekund lite askgrå i ansiktet. Min far ringer nämligen inte i onödan. Faktum är att jag knappt själv lyckas får tag på honom ibland då han anser att mobiltelefoner bara ska vara på om man mot förmodan har lust att snacka med någon.

Nåväl, han skulle inte rapportera att han ramlat i en trappa och inte kom upp. Han undrade om jag visste att jag nog inte skulle kunna komma hem på ett tag efter som det var vulkanutbrott!

Eh, jag skruvade lite på mig där i stolen och skulle just bara säga att jag kan ringa senare för vi har inte tid här och nu, för jag ska presentera en sak (han har ju aldrig visat tecken på senilitet –vulkanutbrott?!)

”Jo, på Island sa dom. Jag visste inte om du hade hunnit iväg, men det är flygstopp i hela norra Europa...”

Så han. Min far alltså. Plötslig såg jag hur hela Europa hade vulkanaska i anskitet. En hel askgrå värld!

Sedan lade jag på. Vände mig till en kollega i ledningsgruppen och berättade.
Ingen reaktion. Någon ryckte på axlarna. Vi ska ju inte hem förrän i morgon. Det har nog blåst över.

Ha, ha, ha.!!!

24 timmar senare satt vi och skumpade på en buss med 50 ungdomar från Danmark som tyckte livet var toppen. Vi farbröder satt apatiskt och tittade ut över det extremt långtråkiga tyska landskapet och undrade hur i hel..te… Island kan ställa till med så mycket skit under så kort tid. Tänk att en ö som ligger… typ i norra delen av ingenstans… kan orsaka både finansiell kollaps och miljökris och hota hela den europeiska världen som vi känner till… bara sådär. Deras ö lade av en brakare rakt ut mot oss i den civiliserade världen.

Och så kom bussen fram till Rostock… (Snälla Gud gör så jag aldrig igen behöver åka till Rostock). Det ser ut som om en kommun som förvandlats till landstingets mönsterby. Det finns bara grupprum och industrier där verkar det som. Fula rena klanderfria villor där alla blommor häckar är välklippta.

Vi kom därifrån. Men vet ni hur mörkt Danmark är på natten? Vet nu hur fruktansvärt tråkigt Malmö kan vara när man kommer dit runt midnatt och allt är stängt… eller kanske verkade det bara stängt.

Strunt i det.

Tror ni att jag hann och tvätta, packa, vända och åka till Bauma i München?
Ja, det han jag. Men tror ni det gick något plan? Eller går något? Kommer det någonsin att gå ett plan ingen?

Kan vi inte alla ta våra entreprenadmaskiner, sätta dem på några hundra fraktfartyg till allas vår favoritö och helt enkelt schakta över hela Island med en kilometer makadam och sedan bygga deras hus ovanpå detta? Dom har ju ändå varken träd eller vilda djur där så vem bryr sig. Men säg inget till Islänningarna. De skulle bli askgrå i ansiktet... sedan vet man aldrig. Tors vrede?

Vill också här passa på att be om förlåtesle för att jag inte älskar Rostock och det där med Malmö var inte så allvarligt menat, och det kan nog vara ljust i Danmark också.

Men Island... Morr.

Publicerad: 10:44, 14 april 2010

Byggavtal med brasklapp

Det har varit mycket lärorikt att under sju år bevaka den bransch där maskinentreprenörer verkar. I denna värld styr ofta praktiker, och under årens lopp har det inte alls varit särskilt infekterat i relationerna mellan fack och företag. Det har funnits något som liknar grundlogik i det mesta. Lite oense ibland, men alla tjänar på att komma igång och arbeta igen.

Så har det dock inte varit mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnadsarbetareförbundet. I varje fall inte i relationen mellan de krafter som styr dessa båda organisationer. Det var nära att jag som reporter i byggarnas värld på 90-talet fick "mjäll" av allt tjafs. Det var som att sitta i världens största sandlåda. Som reporter kunde man till och med få skäll för att man skrev sanningen, för det var inte så noga med just detta. Bygga var politik!

Är det slut på det nu. Byggnads och Sveriges Byggindustrier ordnade ju fram ett "superavtal" i veckan, alla skrattade, nästan kramades och nu var parterna plötsligt överens om att bråket var slut och att personkemin mellan de som förhandlar ligger bakom att partnerna nu förstår varandra. Leenden. Var det kärlek i luften?

Eh... Tillåt mig småle.

Parterna har kommit överens om att utrycka sig ungefär såhär: vi är överens, ingen har blivit lurad; kanske har i så fall båda parter blivit lurade, för det är ju så duktiga och kompetenta förhandlare bakom...

Jo, visst. Parterna har kommit överens om att skriva ett avtal som gör att resten av arbetsmarknaden inte tittar snett på byggbranschen, för att inte säga hånskratta åt dumheterna, konflikterna, tjafset, och det politiska ordkriget.

Ett stort grattis är dock på sin plats!

Men nu vill parterna (och deras PR-byråer) gärna sprida bilden att Byggnads förhandlingschef Torbjörn Johansson och Sveriges Byggindustriers Mats Åkerlind är en ny generation som gillar samförstånd. Som om dessa två själva kunde bestämma utan att fråga kollegerna i organisationerna (hur dumma tror dom att vi är?).

Vad det handlar om är självfallet att de stora svenska byggbolagen (NCC, Peab, Skanska, och någon till) som har haft svenska välbetalda byggare anställda håller på att tappa i konkurrenskraft mot de innovativa och mer fria krafter som lugnt och fint rullar in med kompetens, maskiner och personal från EU. Utländska byggföretag söker sig till Sverige med framgång för att det här är "lönsamt" och relativt lätt att vinna kontrakt. Byggnadsarbetare, platschefer maskiner med mera tar dessa företag ofta med sig hit. Och resultatet är minst lika bra som när svenska byggare bygger. Eh, vissa menar bättre.

Man ska också ha klart för sig att det är de stora byggarna och Byggnads som har tjorvat under åren. Jag har besökt och intervjuat mängder av medelstora byggföretag i Sverige där det inte alls är gnälliga konflikter mellan företagsledare och medarbetare; där det är flera år sedan företaget anpassade löneformer och nivåer till medarbetarnas och företagens behov. Konkurrensen på de lokala och regionala marknaderna har nämligen varit hård så länge någon minns. De som arbetar i dessa företag är ofta tävlingsmänniskor och trivs på jobbet. I medelstora företag har medarbetare ofta större ansvar för mer och får vara med och fatta fler beslut. Mindre företag har inte råd att inte utnyttja medarbetarnas kompetens. Springer man med blicken ner i marken och tänker på sitt ackord så passar man med andra ord inte in där.

Så vad säger man om byggarnas superavtal: Jo parterna har skrivit på. Och jag tänker på vad Biskop Brask sa igen: ”Härtill är jag nödd och tvungen".

Kalla det kärlek om ni vill. Jag kallar det för ett välarrangerat och strategiskt äktenskap för att överleva. Sent ska syndaren vakna, men dock inte för sent.

Publicerad: 10:46, 01 april 2010

Bästa lunchpromenaden någonsin

Jag och kollegan Lars-Olof Tandberg (teknikredaktör med mera) håller på att mula. Där tidningens redaktion ligger, Storgatan 19 på Östermalm, finns det inte en enda restaurang som duger. Inte åt oss. Vi vill helt enkelt inte äta mat på hög på stora tallrikar för 110 kronor...

Vi vill ha god mat. Billig mat. Och så vill vi ha lugn och ro på en sylta där det inte är så mycket folk.

Det har tagit sju år. Men jag tror vi har hittat den. Men det är inte det bästa. På vägen dit får vi en liten promenad. Och dessutom en promenad genom svenskt rekord i smart schaktning och finurlig ingenjörskonst. Kom inte och säg att de var okunniga förr i tiden.

Jag talar så klart om Brunkebergstunneln. En av de första vägtunnlar som byggdes i Stockholm. Kanske den vackraste... Jag vet inte säkert.
Tunneln skulle i varje fall underlätta trafiken mellan Norrmalm och Östermalm. Det gör den en i dag. Det är en genialisk tunnel som skär rakt igenom två stadsdelar. Det är alltså en gångtunnel. Bilar får inte åka här.

Den här magiska tunneln (för det känns ibland som man går från en värld till en annan) byggdes åren 1884 till 1886 och är enligt uppgift 231 meter lång. Ingenjören som fick uppdraget att räkna på det hette Knut Lindmark. Det skulle visa sig att han fick en rejäl utmaning. Det blev nämligen minst sagt problematiskt. På östsidan kunde bygglaget spränga sig fram (vilket var en relativ nymodighet), men på västsidan (där vår sylta ligger) ställde Brunkebergsåsens läskigt lösa sand och sten till med något som liknar Skanskas mardröm i Hallandsås.

Men skrämde detta Lindmark? Ledde det till dyra förseningar. Skyllde han ifrån sig på marken och hällde kemiska preparat i marken?

Nej då. Han kom upp med idén att frysa marken. Tekniken kom från England, och var en typ av frysmaskin. Den lösa sanden frös och kunde sedan schaktas utan rasrisk. För hand. Inte en grävmaskin så långt ögat kunde nå. Men frysmaskin fanns! Spade, bytta, bära. Fort gick det.

 Det är vad jag kallar en bra promenad genom både stor schaktteknik, historisk ingenjörskonst... Kanske den bästa. Och så får vi god mat när vi kommer fram.

Glad påsk!

Publicerad: 01:22, 24 mars 2010

Har ni märkt… Är det våren?

Det händer märkliga saker på redaktionen just nu. I dag var det helt plötsligt nödvändigt att sätta på luftkonditioneringen för solen låg på fönstret så förbannat när vi satt och skrev att vi började svettas.

En annan sak: Vi fick besök av ett antal kollegor som frågade om vi skulle äta lunch i dag. Klart att man inte kunde backa för det. Men två av dem gick hela vägen till restaurangen (5 00 meter typ) i bara kavaj!

Vad är det som händer?

Sedan hörde jag mig just säga såhär:

”Larsa, vet du. Jag ser ju här… Nästa nummer vi ska börja med slutplaneringen av, det är ju (tro det eller ej) tidningen inför Maskinexpo i slutet av maj. Och då år det ju sommar!

Det ser för övrigt ut att bli ett ganska bra Maskinexpo i år. Massor av smågodis som vanligt, men flera av de stora är tillbaka. Och jag tror att det är fler än vanligt som kommer att få lust att åka i år. Vet inte varför jag tror det, men det är så många tecken på att det håller på att lätta, och att intresset för att investera ökar… Läs för resten mer om detta i tidningen som kommer ut i mitten på april, vi ser redan att det blir en av de bättre på länge. Vi har varit på flera olika ställen och gjort nedslag i maskinentreprenörernas vardag – och helgdag.

Jo, just det. Det där med att investera. Jag hörde nyligen att det är flera maskinleverantörer som nu måste säga åt sina kunder att det är lite väntetid på maskiner.

Aha! Är inte det ett vårtecken om något. Nu tinar isen bort…

Publicerad: 11:21, 22 mars 2010

Okej, hemma

Lovade ju att berätta vad jag upptäckte när jag dök ner i Uttoxeter  i England där JCB har sin(a) fabriker. Okej då. Har jag lovat, så har jag.
Men för inte detta vidare, för det blir sånt djävla liv bland alla de andra tillverkarna.

Men alltså. JCB. Vilket skönt bolag! Inte bara för att alla som arbetar där överlag är britter, talar rent och tydligt och uppför sig artigt.

Inte bara för att även de mest tatuerade fotbollshuliganerna tvingas ha slips på jobbet om de är tjänstemän. Inte bara för att follk på fabriksgolvet verkar ha en skön humor.

Inte bara för att ägaren är adlig och heter sir Anthony och bor på ett gods och flyger helikopter till jobbet varje dag (låter dyrt för resten).

Inte heller är JCB ett tokhäftigt bolag bara för att fabriksmatsalen serverar ekologisk mat från ägarfamiljens gårdar…

Nej, jag vet inte. Men är inte färgen – den där gula färgen – bara lite snyggare än de andra maskinernas gula färg? Jag vet inte. Men…

JCB… Ja, alltså dom har folk som är anställda och kör någon slags maskinbalett runt om med sina grävlastare på mässor och utställningar i världen: Dancing diggers, ni vet.

Sedan har bolaget börjat tillverka motorer (2004) och satt en av sina ”Dieselmaxmotor” i en typ… raketbil och slagit hastighetsrekord!

I England heter anläggningsmaskin: JCB. Typ is that your JCB?(även om det är en Volvo). För övrigt gör JCB nu kompaktlastare till Volvo… så det vet i katten om det inte är sant hur som helst.

Nä, jag vet inte. I Sverige ligger JCB efter än så länge. Men det skulle egentligen inte behöva vara så. JCB… rätt skönt bolag. Det står jag för.

En sak till. Åker du till Bauma så ska du gå till JCB:s monter. Där finns då en skitsnytt grävmaskin. Vi ska skriva om den i tidningen, det här är bara ett tips för dig som är så knasig att du läser den här bloggen. (vilket gör att jag gillar dig liga bra som JCB för resten)

Publicerad: 05:21, 16 mars 2010

Sticker till JCB

Vill bara rent hastigt här berätta att jag tänker åka till England för att kolla av vad JCB har för sig, samt ta reda på lite mer om hur bolaget tänker sig sin framtid i Sverige nu när man har lite nya bra företag som ska marknadsföra, lansera och sälja dessa maskiner.

Alltså. England. Det är ju ett... Borde inte JCB vara större i Sverige? Jag vet inte. Jag berättar när jag kommer hem.

Publicerad: 03:52, 03 mars 2010

Du får kalla dig entreprenör

I vår bransch (maskinentreprenörernas) råder det en lätt begreppsförvirring. Det här med entreprenör till exempel. Ett ord som kan betyda lite vad som helst och användas nästan lite hur som helst.

En entreprenör är ju egentligen – utanför vår bransch – en företagsgrundare, nyskapande företagare som lyckas se vilka möjligheter det finns och har förmågan att skapa resurser att gå från idé till affär. Någon som lyckas gå från noll till att skapa en efterfrågan på en marknad som kanske inte ens fanns tidigare. Tänk Bill Gates, Ingvar Kamprad – eller tja… Bert Karlsson.

Ordet entreprenör har kommit ur franskans entreprendre och betyder ungefär att göra något. Men det handlar inte bara om att vara verksam om man i historien ska bli betraktad som en stor entreprenör. Det handlar inte bara om att starta ett lyckat bolag som leder till att ekonomin utvecklas för ett samhälle och skapar arbetstillfällen åt många. Det handlar om att till och med påverka hur människor lever – kulturellt. Ungefär som Kamprad och Gates med andra ord. Det finns dock så kallade entreprenörer som är lite mindre storslagna än så… typ företagare. Har man startat några företag i sitt liv och något överlevt så är det lite fint att kalla sig entreprenör. Alltid imponerar man på någon.

Men!

I byggbranschen däremot har ordet hamnat på grund av att man använt ordet entreprenad vid jobb som ska utföras. Alltså företag som utför entreprenader är entreprenörer. Punkt slut.

Maskinentreprenör kan man alltså få kalla sig även om man har tagit över pappas enda grävmaskin. Till och med om det är så att du kör på timme åt en enda beställare varje dag så är du entreprenör… Rätt coolt, eller?

Publicerad: 03:13, 19 februari 2010

Vem som läser är viktigare än hur många

Tidningen Maskinentreprenören ökar sin upplaga med 10 procent – det är skitmycket (ursäkta franskan).

Det finns 28 TS registrerade tidningar som handlar om bygg- och entreprenadbranschen. Att vara registrerad hos TS betyder i princip att tidningarna låter någon oberoende räkna upplaga och se till att det inte är rent ljug.

Det är många redaktörer som koller de här siffrorna, för det är lite kul att se hur många läsare olika tidningar har.

Att Maskinentreprenören ökar med 10 procent är rätt kul tycker vi. För det är vi ganska ensamma om i branschen. Nej, för resten. Vi är helt ensamma om den typen av ökning av upplaga. I procent alltså.

Nja… Egentligen är det såhär: Vi ökar med 10 procent. Våra konkurrenter… eh, minskar sina upplagor. I varje fall av de som granskas. Direktkontakt vill inte vara med och bli granskade av TS till skillnad mot alla oss andra. Det finns en gratistidning också som ökar med en procent, men den skickas ju ut till hur många som företaget har lust att skicka till, så den siffran säger väl inte så mycket.

Men, men. Statistik är statistik. Det är inte upplagans storlek som nödvändigtvis är det viktigigaste. Det viktigaste är vilka som läser tidningen. Det är framför allt viktigt för annonsörerna. Tidningen Maskinentreprenören läses av de företag som är medlemmar i bransch- och arbetsgivareorganisationen Maskinentreprenörerna, beslutsfattare i branschen, samt av ett antal prenumeranter som inte är ME-medlemmar.

Det är inte en tidning som motorintresserade sjukvårdbiträden köper i pressbyrån. Vilket också kan vara bra att veta för annonsörer.

Nu är det snart helg. Om några timmar ska jag åka hem, handla och gå förbi pressbyrån och köpa en tidning om husbilar (tycker det är lite kul att läsa)… Men nä… Jag har ingen husbil och kommer nog inte att köpa någon… Men det är kul att sitta i soffan och kolla på bilder och läsa om något helt annat.
Eh, tro nu inte automatiskt på allt jag säger. Kolla själv vet jag!

Klicka här: TS

Trevlig…

Publicerad: 10:46, 12 februari 2010

Vill ni veta vad som händer – egentligen?

Du håller årets första tidning i din hand. Var rädd om den. För vad som nu kommer att hända 2010 och åren framåt är att två branscher genomgår en intressant förändring. Den ena är maskinentreprenörernas bransch. Den andra är tidningsbranschen.

Hur då?

Ja, ni som har tidningen Maskinentreprenören elektroniskt via internet få ju löpande branschnyheter dagligen – på hemsidan och i mobiltelefonen. Ni som har tidningen i brevlådan får dessutom läsa reportage och analyser om vad som händer bakom det som andra bara ser ytan av. Detta är det som skapar förståelse och kompetens. Information som leder till bättre och smartare företagande. Glöm inte att ni läsare också är tidningens viktigaste informationskälla. Det är tidningen med de bästa läsarna som också får de bästa reportagen, så har det alltid varit, och så kommer det att förbli.

Internet har gjort snabba nyheter och lättare ”notisjournalistik” gratis för många. Den kvalificerade journalistiken kostar dock fortfarande pengar. Endast prenumeranter (ME-medlemmar) får ju tillgång till det bästa i tidningen. Sedan en tid lägger vi bara ut material på nätet som fungerar där. Kanske drar också därför gratistidningarna snart sin sista suck. Varför läsa gamla texter på papper när det senaste går att läsa på nätet (i mobilen)?
Detta är en stor och intressant förändring som det kommer bli kul att vara med om.

En sak som sker under ytan just nu; och som ni kommer att få läsa om i tidningen under året, är hur själva anläggningsmaskinen håller på att bli en bisak… Ni läser rätt. De marginaler som tidigare fanns för etablerade maskinleverantörer har blivit så små efter konkurrens med Internet och andra maskinsäljare att många nu tänker om och satsar allt mer på tjänster, service och trygghet. Mycket kommer att handla om olika serviceavtal. Allt mer modern teknik blir standard och det mesta handlar om driftsäkerhet, miljö, och löpande kostnadsbesparingar. Maskinsäljare? Nä, snarare trygghetskonsulter. Swecon låtsas inte ens längre att de säljer maskiner. Det handlar om paket – funktionspaket. Och här kommer det kluriga: funktionspaketen kommer att bli billigare om du köper maskinen också. Annars dyrare. Kom ihåg vad du läste det först.

Just det. I papperstidningen. Inte på nätet. Inte i gratistidningarna.
Tidningen Maskinentreprenören har varit först i branschen med modern hemsida, digital tidning i e-postformat, nyheter i mobilen. Under 2010 kommer vi att gå före igen. Vi kommer att sprida nyheter och reportage på olika plattformar. Det blir egentligen bara prenumeranterna som kommer att kunna få ta del av allt. Tidningen, mobilen, och hemsidan kommer att höra ihop men innehålla olika material. Man kan säga att vi tänker såhär: först på nätet, lättast i mobilen, men fördjupningar gör sig bäst i tidningen. Det här betyder också såklart att allt som ni hittar på vår hemsida inte kommer med i tidningen. En snabb nyhet på nätet kan helt enkelt vara för gammal för att passa i papperstidningen. Men vill ni veta vad som händer egentligen – bakom det som tycks vara fakta. Då är det prenumeration eller ME-medlemskap som gäller.

Publicerad: 11:30, 29 januari 2010

Snömos år ut och år in

Det är jätteinne - ja, man kan säga att det är politiskt korrekt att hävda att bygg- och anläggningsbranschen inte är effektiv och att produktiviteten är låg.

Gääääääääääääääääsp!

Nu senast har detta fått lite ny energi då en kille inom centerpartiet gjort en film som mer eller mindre var en framgång för honom. Aldrig har han nog setts och synts så mycket i massmedia. Skälet var som vanligt: att allt var en dumhet. Ju dummare saker man säger numer - desto mer uppmärksamhet får man i massmedia. Därför kommer jag inte tipsa om filmen och berätta vad han heter. Det är fööööööööööööööööööör dumt det som sägs i filmen.

Det är jättemånga människor med kavajer på sig och som sitter på kontor som vet precis hur man effektiviserar byggbranschen och ökar produktiviteten. Det är därför de självfallet är ute i produktion och gör detta varje dag.

Eh, eller inte.

Många skriver mest om hur fantastiskt viktigt och bra det vore om de skyldiga (entreprenörerna) bara gjorde rätt. Vi har Förnyelse i anläggningsbranschen (FIA) och vi har en rad olika tyckare och bästvetare i samhället som lite överlägset radar upp lösningar. Byggherrare och andra KRÄVER bättre produktivitet... Vägverket lär vara på krigsstigen. Det är nog därför dom åker runt och frågar entreprenören vilka behov som finns när de upphandlar drift- och underhåll i Sverige (obs, man måste vara 12 år för att förstå ironi)...

Allt är dock väldigt enkelt: Går det att tjäna pengar för entreprenören på ökad effektivitet och ökad produktivitet - ja, då kommer det att ske.

Kan entreprenören tjäna lika mycket pengar, eller mer på att fortsätta i samma spår, ja då kommer man att göra det.

Enkelt att förstå?

Vill ni har längre och mer text och har en stund över så kan ni i stället läsa vad Fredrik Karlsson, chefredaktör på Byggvärlden anser om samma sak:

Klicka här

Trevlig helg...

Publicerad: 11:00, 26 januari 2010

Rätt lön för rätt jobb – eller person?

Just nu sitter det engagerade företagare runt om i Sverige och arbetar med att försöka förutse kostnader, behov och krav den närmaste tiden. Det går ju mot avtalsrörelse (är avtalsrörelse). Förtroendevalda ME-företagare är i full gång. Och det är samma sak på den fackliga sidan.

Nåväl, det spelar egentligen ingen roll om det är avtal med Seko eller Byggnads som är under diskussion. Om det kallas Superavtal eller modernt medarbetaravtal. För det där faktiska förhållandet till anställda och ersättningar det görs lokalt ute på företagen. Vissa låtsas som om det inte är så. Men ni vet bättre.

Företagare gillar av naturen inte centrala direktiv som pekar ut vilka som ska ha si eller så mycket i lön. Kalle i det egna företaget är en person. Den där vaga maskinföraren som facken talar om har man aldrig riktigt sett – inte där i byn vid bergtäkten i varje fall.

Men ni vet precis som jag att det där är lite… glidande. Lönesättningar, alltså. Det beror på vart man bor; det beror på konjunktur och det beror på om det är brist eller inte på maskinförare. Det kan till och med bero på om man tror att det är brist eller inte.

Just nu är det ingen större brist… Talade just med en företagare som lyckats få över 30 ansökningar till ett jobb. Det får nog betraktas som ganska bra. Lönerna verkar också för tillfället ganska stabila. Man hör inte mycket gnäll.

Men jag kommer inte att glömma den företagare som jag talade med för några år sedan, mitt i brinnande högkonjunktur. Han var sanslöst irriterad över hur folk slutade för att ett annat företag hade lockat över maskinisten med bättre ”deal”… Och det är just det där med deal. Själv vägrade han att ”bjuda på halvskumma ersättningar” och blev utan förare. Jag vet inte hur vissa företagare tänker. Men om det är så att man gör till standard att mer eller mindre öppet ordna och fixa med tjänstebil, diesel, och så vidare… Nja… Det kan vara lite som att kissa på sig. Det blir varmt och känns nästan skönt först, men det blir kallt och otrevligt lite senare.

Tänker ni på sånt?

Det är såklart många som måste lösa problemen när de uppstår, och då tar man till de verktyg som finns. Annars är man väl inte företagare, typ.
Men jag tror att det procentenheter som kavajklädda aktörer centralt och lokalt diskuterar med fackföreningar inför avtalsrörelser, som man lägger ner mycket tid på, där både jurister och företrädare för bransch- och arbetsgivareorganisationer deltar, massmedia skriver...vad betyder det där ute? 

Det är mycket runt det här med rätt lön för rätt jobb och person. Men vad är rätt lön till rätt person där ute i verkligheten. Det bestämmer ni ju faktiskt själva där ute på företagen. Så det verkliga ansvaret – det som påverkar de faktiska kostnaderna – det sker inte centralt på fina adressen i fina stan. Utan i byn, precis där vid bergtäkten. Rätt lön. Tänk på den. Är det för att någon är duktig, eller för att någon inte ska någon annan stans? Jag röstar på duktig. Vad röstar ni på?

Publicerad: 11:07, 22 januari 2010

Kvittra en blogg rakt av...

Tror ni att Bauma i München är världens största maskinmässa?

Då tror ni rätt.

Tror ni att det är så om tio år?

Då tror ni fel.

Kanske. För jag är ju inget orakel. Men det är helt uppenbart att det mesta pekar på att både tillverkning av maskiner och marknaden för maskiner kommer att flytta från USA och Europa till Asien. De stora marknaderna blir Indien och Kina. Därmed kommer också de mest attraktiva och mer spännande massorna för branschen att flytta dit. Redan nu är det faktiskt flera av de stora maskintillverkarna som väljer att släppa sina nyheter först i Kina.
En annan sak som jag blev varse häromdagen när jag var på en presskonferens i München var att de flesta bedömare som vet något om hur maskintillverkningen globalt ser ut, räknar med att en av de kinesiska tillverkarna kommer att vara en av de fem största inom fem år. Alltså kommer Volvo CE, någon Japan, eller Korean att få ge plats åt en kines.

Så kan det gå.

Ja, det var väl det. Annars fick jag ett mejl i går som var lite skoj. Lät såhär:

”Jag kommer kanske få jobb som maskinförare. Kan du skicka avtalet”
Vet inte. Men ibland önskar man att den digitala världen kunde leta upp rätt mottagare till mejl också. Jag rensade ut 1 400 mejl i veckan. Men jag har fortfarande 2 700 mejl som är olästa. Värsta mejlen är ändå de som kommer från någon som inte själv orkar lösa ett problem utan tror att det är löst automatiskt om man skickar ett mejl och får någon annan att göra det.

Eller hur?

Bästa sättet att tackla den typen av mejl är att… nej, det är min lilla hemlighet.

Publicerad: 11:37, 05 januari 2010

Trygghet det nya priset...

Nja, jag vet inte. 2010. Nu ska vi se... hm. Ska gå på passet som murvel igen efter en lång julledighet nu på torsdag. I dag bär det iväg på det sista helgbesöket till släktningar. Har varit uppe lite på redaktionen och tittat till saker, och det slår mig en sak.

Inget är sig likt.

Jag menar inte bara att vi hann städa innan vi gick på julledighet och att det fortfarande är ganska tomt på kontoret. Inte ens halva styrkan var uppe och snodde runt bland pappar och post. Det är något annat. Det ligger i luften...

Jag se plötsligt allt klarare. Ge mig ett enda skäl till att maskintillverkarna inte kommer att gå samma väg som biltillverkarna? Ett, det räcker...

Ja, alltså jag kan tänka på ett par själv, men undrar om vi inte får en ganska kraftig förskjutning österut när det gäller industriell tillverkning de närmaste åren. Aktieägarna kanske kommer att finnas i de gamla länderna i väst... Men produktionen... Nej, den kommer att dra österut.

Men det är en sak, och jag har varit inne på detta tidigare. Det är en viktig, mycket, mycket viktig sak som inte kommer att dra österut...

Vadå?

Jo, dels maskinentreprenörerna i landet. De flesta av er kommer inte att åka till Indinen och arbeta. En annan sak är servicetekniker och mekaniker... Alltså, man kan inte skicka sin kinatillverkade Caterpillar till Shanghai varje gång det behöver service. Så vad? Jo, de här företagen som tidigare har gått under namnet maskinleverantörer kommer sannolikt att flytta fokus från leverans till service och underhåll. Maskinförsäljningen är så konkurrensutsatt att marginalerna krymper ner till nivåer som gör att det inte finns pengar att hålla i service och underhåll för de kostnader som hittills varit bekanta för maskinentreprenörer. Istället?

Jo, jag tror att vi kommer att få se en förskjutning där låt oss säga: Maskinbolaget X AB som tidigare sålde maskiner och sedan fixade service efter bästa förmåga, kommer att bli "maskinmäklarhus" med fokus på just service. Kanske tipsa dessa blivande servicekunder om vart bra maskiner går att få om de ska kunna hålla nere sina servicekostnader.

Ja... ME, Maskinentreprenörerna, kommer sannolikt att få en allts större roll i detta arbete. För tvister när någon har köpt en kass maskin av en säljare som inte är helt på topp, de kostar. Det kostar pengar för alla. Framför allt maskinentreprenören. Man köper maskin där man känner att man är hemma kostnadsmässigt under en längre tid. Trygghet, blir ordet för de kommande 10 åren. Trygghet håller nere kostnaderna.

Nä, nu ropar frugan. Nu måste vi åka. Får lugna mig lite i denna debatt, vet inte riktigt vart den tar vägen. Har ni några åsikter runt detta så är jag glad att få ta del av dem.

Vi hörs inom kort. 

Publicerad: 10:26, 24 december 2009

God jul...

Men god jul då!

Jag hoppas att ni tittar in har just i dag mer eller mindre av misstag. För i dag är det ganska viktigt - tror jag - att man ägnar sig lite åt annat än jobbet. Det gör i varje fall jag. Den här lilla texten lade jag in i tisdags för publicering nu... Smart va? Tänk när man kan programera en grävmaskin för att jobba under julafton utan tillsyn. Kan det vara något?

Sluttramsat, vi hörs....

Publicerad: 03:06, 18 december 2009

En tanke värd att tänka…

Den så kallade parallellimporten; det vill säga att importörer har rätt att köpa och sälja nya eller begagnade märkesmaskiner i Sverige utan tillstånd från den auktoriserade återförsäljaren, har förändrat en hel bransch. Ska man hårdra det kan man nästa påstå att det inte längre går att tjäna tillräckligt mycket pengar i Sverige på att sälja maskiner för att hålla den typen av verkstäder och servicenivå som tidigare.

Vad betyder det här för branschen?

Ja, ännu vet ingen säkert. Men det är inte otroligt att vi får fria verkstäder typ Mekonomen även för entreprenadbranschen. Det kan bli så att det blir viktigare att ha tillgång till den bästa servicen, inte den bästa maskinen. Och helt ärligt… Hur stor skillnad är det på maskiners kvalitet i dag?

Men man kan också se det lite såhär:

För maskinleverantörer kan allt vändas till det bättre. Dessa bolag måste tillhandahålla tjänster där maskinen är en del av en funktion (serviceavtal med mera). Bolagen säljer antagligen i framtiden kompetens, service, trygghet och… utbildning? Maskinen är vad det är. Det är ditt nätverk  av kompetens som blir avgörande.

Och ska sanningen fram. Hur svårt är det att köpa en sak, flytta den, och sälja den dyrare till någon annan? Det kan nästan vem som helst göra. Jag skulle i princip här och nu inom ett par dagar kunna köpa en maskin på nätet i Skottland och göra en slant genom att sälja den i Norge.
Den nya tiden kan verka lite hotfullt nu. Men i slutändan kan det bli bra – riktigt bra.

Egentligen gör maskinentreprenörer samma sak; han arbetar inte med maskinen egentligen, det är mjukvaran som är värt något. Låt oss göra ett tankeexperiment:

En maskin utan förare går att sälja, men funktionen är värdelös utan förare. En bra förare är mycket mer lönsam än en dålig. Så kokar man ner det till sista ångan… så handlar det om att ha tillgång till de skickligaste maskinförarna. Maskinen som sådan ökar i värde i takt med förarens skicklighet. Även när det är dags att sälja. En välskött maskin är värd mer än en sämre. Har entreprenören dessutom haft tillgång till den bästa servicen, och det mest kompetenta nätverket… ja, då är han i hamn.

Så, vad är detta för flum, borde jag ta julledigt?

Men vad jag vill ha sagt nu innan 2009 är över är att vi går mot en framtid där det blir så att människors kompetens, både när det gäller maskinleverantörer och maskinentreprenörer, inte längre har själva maskinen i centrum.

Att köpa och sälja maskin kommer man att behöva göra, men det kommer att bli av central betydelse att vara så attraktiv att man som företagare kan dra till sig den bästa kompetensen. Och när det gäller maskinleverantörer blir det lika dant. Visst, det är bra om man har kända maskiner, men det kommer att ha mindre betydelse om de inte har den bästa personalen.

Hajar ni?

Publicerad: 04:11, 15 december 2009

Sov oroligt – det kan löna sig

Precis när man tror att man har järnkoll på verksamheten och man känner sig som en rätt placerad slug veteran… då upptäcker man att man nog har gjort fel. Kanske lagt ner alldeles för mycket energi på fel sak.

Det är en otrolig upplevelse! För en stund blir man som när man var ung igen. Börjar se ljuset, börjar äntligen fatta vad det är som man bara har haft på känns förut, men inte riktigt… ja, man har inte kommit på det.

Vi hade en sådan dag på tidningen i dag. Vi ansåg att vårt planeringssystem för artiklar med bilder och text var näst intill vattentätt. Produktionsapparaten här på tidningen har under året gått ovanligt smidigt. Bland annat för att vi gjorde om en del saker förra året.

Men så när vi satt oss ner och tittade igenom nästa år i dag – så upptäcker vi att vi nog har tänkt fel. Att det där vi har snackat om – som skulle göra tidningen så mycket bättre – det är fullt genomförbart med de resurser vi har. Vi behöver bara planera om lite, börja i en annan ände och utföra arbetet lite smartare…

Jag tänker inte gå in på här och nu vad det är vi kom fram till. Tänkte bara att just detta; att inse att man aldrig är riktigt framme vid målet, hur länge man än hållit på… det är precis det som gör det kul att köra på även nästa år.

Och det där känner nog entreprenörer också. Maskinentreprenörer alltså. Det är när man tror att man har koll som man är väldigt nära att somna till och bli ifrånsprungen.

 Ja, jo. Jag tror det är så.

Önskar er alltså ingen god natt i dag. Sov oroligt. Det kan löna sig.

Publicerad: 10:33, 08 december 2009

Hur möter man framtiden?

Det är ju snart 2010. Alla levande människor tänker då och då på framtiden. Som privatperson och som yrkesperson. Det finns både oro och förväntan där framme. För många mest förväntan, och för andra mer en oro.

Ingen av känslorna oro och förväntan är fel. Det är bara olika känslor och är ofta förknippade med vart man som människa befinner sig i livet.

Men låt oss för enkelhetens skull titta på hur framtiden ser ut för yrkesmänniskor som tänker på hur marknad och ekonomi kommer att se ut – inte bar nästa år – utan i framtiden.

För maskinentreprenörer kommer det med all sannolikhet att börja röra på sig de kommande åren. Branschen genomgår en strukturförvandling där det inte precis är ”hela havet stormar” men inte långt därifrån.

Ingen trend är nämligen helt tydlig och därför går det knappt att förutspå framtiden. Vi ser både hur duktiga och smarta företag köps upp, och vi ser hur allt fler små och enmansföretag kommer in bakifrån, främst från jordbruksföretagen.

Dessutom ser det ut som om det kommer bli allt viktigare att ha flera ben att stå på, men samtidigt är det tydligt att de som är extremt nischade går allt bättre.
Så vad betyder det här?

Det betyder egentligen mest att det inte går att titta så mycket på vad andra gör, utan att det ligger ett allt större ansvar på den enskilde företagaren att hitta sin egen nisch, stil och framtid. Att vara unik, kompetent och envis har alltid varit viktigt för en företagare, men det känns som om det blir viktigare för varje år.

Vi som jobbar med tidningar märker också att det blir allt mer viktigt att vara unik, kompetent och envis. Efter ett antal år av ”hela havet stormar” där tekniska landvinningar har förändrat tidningsmakeriet i grunden, börjar vi dock nu komma tillbaka till grunden. Det handlar i slutändan ändå bara om en enda sak: Kvalitet!

Är du bra eller dålig?

När det gäller maskinentreprenörer så ser jag allt oftare hur företag väljer kvalitet framför kvantitet. Företag som är stolta över att kunderna är otroligt nöjda går alltid bäst. Dessutom tycks just dessa företagare också tycka att jobbet är som roligast. Och det som tycker att jobbet är roligt gör ofta ett bra jobb. Detta är den magiska sprialen.

När det gäller tidningar så är det samma sak. Vi på Maskinentreprenören gör nu ytterligare satsningar på kvalitet. Vi kommer att ägna oss än mer åt att förbättra journalistiken. Visst är det bra och viktigt med Internet, nyheter i mobilen, digitala tidning på nätet. Med mera. Men vem bryr sig egentligen om själva infrastrukturen om det inte är så att den fungerar. Vem vill ha en väg som går rakt in i en vägg?

Så just nu. Inför framtiden. Kvalitet. Jag tror att det i slutändan, vad som än händer med teknik, motorer, olja, miljö… Tänk kvalitet. Det tänker vi på tidningen göra.

Vi tror på den magiska spiralen...

Publicerad: 03:36, 24 november 2009

Och nu till något helt annat…

Ni som läser tidningen Maskinentreprenören vet att vi i sista numret av tidningen varje år presenterar årets Bulldozer. Arbetet med detta pågår för fullt, och jag tänker inte här och nu avslöja hur det ser ut.

Men när vi tittar på det här underlaget som vi tar in av bland annat UC så finns det flera saker som gör mig riktigt glad. Det är nämligen mycket kul och värdefullt som händer där de så kallade Bulldozerföretagen inte härjar.

Titta till exempel på de företag i landet som har bäst bruttomarginal i sina företag – de som alltså har störst vinst på varje krona som far runt i bolaget. Man kan säga att den siffran delvis visar hur smart företaget använder de resurser man har.

Här finns intressanta företag som Fristad Gräv & Schakt AB, eller till exempel Kjell Andersson Maskingrävning AB. Eller Schaktteknik i Sälen AB och Sven Kahlbäck Entreprenad.

 Man ska helst inte göra några jämförelser mellan företag med dessa siffror men jag tycker ändå att det är synd att världen inte vet att dessa fyra företag (och självklart många till) inte slösar på resurserna utan faktiskt får otroligt mycket tillbaka på de satsade resurser och arbete de lägger ner.

Grattis till er!

Publicerad: 11:24, 20 november 2009

En policy är en policy är en policy…

Tidnigen fick lite beröm i dag - men.

Då och då… Inte särskilt ofta. Men det händer, så får tidningen Maskinentreprenören en förbannad och rätt så sur läsare i telefonen. Eller så väljer den irriterade läsaren att mejla sina rätt upprörda åsikter om tidningen, och om oss som jobbar här och understryker också vad de anser om vår intelligens och kompetens.

Dessutom anser personen inte så sällan i dessa (få) fall att de personer vi har skrivit om inte heller är vatten värda. Och ibland slänger man in lite hotfulla kommentarer i ordsalvan…

Och alltid när det här händer handlar telefonsamtalen (mejlen) om att en medlem är förbannad för att vi har skrivit en artikel om ett vissts ämne där vi har intervjuat en person eller ett företag som han/hon inte gillar (eller avskyr). Ämnet är inte viktigt. Det är personen i artikeln som är problemet. Vi brukar då få veta att det här företaget är urkasst, oseriöst, och minsann nästan kriminellt. I princip är företagaren lika dum i huvudet som vi på tidningen är.

Journalister är rätt vana vid den här typen av situationer (människor), och ska man gilla det här jobbet så får man inte vara konflikträdd, man måste kanske till och med gilla att ta fighten.

Och det gör vi på Maskinentreprenören. För till skillnad från vad de här argsinta personerna verkar tro så är det inget misstag i arbetet bakom. Varje artikel har ett syfte och en speciell vinkel, även om den arga läsaren inte har sett eller läst artikeln. Han/hon är helt enkelt förbannad. Någon ska ha smäll. Nu!

Jag brukar inte reta upp personen mer än nödvändigt med att påpeka att hans/hennes smutskastning av konkurrenten/företaget strider mot ME:s etiska regler, men det gör det. Detta har ME:s medlemmar fattat beslut om:

§ 7 Medlem ska uppträda korrekt mot andra medlemsföretag. Kravet gäller inte bara vid avtalsförhållanden, utan gentemot alla medlemsföretag. I detta ingår att inte delta i ryktesspridning eller smutskastning av kollega eller konkurrent.

Jag brukar heller inte påpeka (för det är ingen idé när någon högröd i ansiktet kastar skit omkring sig) att vi på tidningen också har en policy att följa, som ME:s styrelse har fattat beslut om. Där står till exempel:

• Tidningen Maskinentreprenören ska fungera som en kanal för branschaktörer och låta såväl medlemmar som icke medlemmar komma till tals.
• Tidningen Maskinentreprenören är fri att ta upp alla typer av frågor som rör branschen.

Detta är inga hemligheter. ME:s etiska policy och tidningen policy ligger på nätet. Man kan gilla eller hata detta. Men en policy är en policy. De finns för att göra klart vad som gäller för verksamheten.

Men som sagt; vi fick rejält med beröm i dag: En läsare hävdar att vi har skön attityd, gör en lyxig och djävligt relevant tidning. Och så låter det oftast. De här arga gubbarna/gummorna är ett undantag som tur är. Men jag hoppas att vi får arga telefonsamtal även i fortsättnigen, för det bevisar att det vi gör berör.

Tack för kaffet.

Publicerad: 04:18, 13 november 2009

Dyrt med snygga maskinförare

Läste i Dagens Nyheter i dag att 30 procent av alla arbetsgivare i en genomförd undersökning säger att det anställer personer som ser bra ut.

Men se upp här. Det finns en amerikans undersökning som visar att människor som ser bra ut tjänar 5 procent mer än andra. Det är mer än förväntade löneökningar i avtalsrörelsen, så tänk dig för.

Nä, slutlarvat för i dag. Nu är det dags att gå och handla käk och fixa inför helgen.

Jo, för resten. Träffar du någon i helgen från företaget Kanonaden i Nässjö så be dom ringa mig. Jag lyckas inte få tag på någon där. Det här är ett företag som har att göra, det vill jag lova. Omsättning och antal anställda har exploderat...

...men enligt rykte ska dom inte jobba på fredagar så om inte jag har lyckats nå dom så kanske någon i Nässjö får syn på någon av dem på Ica eller så. Nu vid 17.00 är det ju dags att handla inför helgen, kan tänka.

Trevlig älg!

Publicerad: 10:01, 05 november 2009

Fars dag – en mardöm

Kan du tänka dig att din familj kommer in och väcker dig på fars dag nu i helgen och berättar att du ska få köra grävmaskin hela söndagen… Inte gratis förstås. Det har kostat familjen 1 695 kronor att skicka ut dig igen…

Tack så dj..la mycket!

Detta är dock ingen början på en skräckfilm. Det finns ett företag med det nysvenska namnet ”Live it.se” som faktiskt lanserar - via pressmeddelanden och med hjälp av PR-konsulten Mia Reynolds på JustPR - detta som en realistisk present till far… eftersom ”många män blir glada av att köra grävmaskin”.

Ha! Men att betala för det på fritiden?

Nu går det dock inte att få reda på så mycket eftersom Live it har som policy att hålla det mesta hemligt runt detta. Och det kan man ju förstå.
Mia Reynolds som ska vara PR (public relations) ansvarig och göra folk positivt inställda till detta ämne säger att man inte får, vill eller kan berätta mer om detta. Det går således inte att få veta vilken typ av maskin vi talar om här, eller vem som ska bevaka att folk inte gör sig själva eller någon annan illa… Det enda som är offentligt är priset: 1 695 kronor. Och att man totalt ska få köra en timme.

Nåväl.

Den här ”upplevelsen” ska i varje fall enligt pressmeddelande ge utlopp för destruktivitet och byggenskap. Du kommer att få en euforisk känsla av makt och företaget garanterar att du får ett barnsligt brett leende på läpparna…

Visst… Jag skulle vilja se Stig-Åke Bergh på firma Gräv & Schakt le brett och barnsligt om frugan och ungarna skickar honom till en bakgård i Stockholm för att sitta en timme och köra en höljudd H10. Om man får pengarna tillbaka om man inte få ett barnsligt leende går dock heller inte att få veta… Vi har frågat, men Mia Reynolds säger såhär:

- Det är ingen annan journalist som har frågat vart eller vem som ska stå för det här. Det är Live it. De har som policy att inte avslöja mer än vad som står i pressmeddelandet.

Och så blir hon lite sur för att vi tycker att det är korkat att de inte svara på frågor när pressen vill skriva om det. Men vad vet vi om PR-branschen. Det kanske ska vara så nu för tiden. Kanske hoppas man få tillverka en pudel åt Live it om några veckor.

Men hon (Reynolds) säger att det är en del åkerier som ska sköta detta. Åkerier som har grävmaskiner då får man förmoda. Fast i pressmeddelandet står det att man ska få köra hjullastare också (vet i fan hur dom ska ha det).

I pressmeddelandet står det också att man ska få prova de verkligt stora bjässarna! Talar vi om 70-ton, eller ska företaget plocka ner något från Aitik?

Vi på tidningen ska försöka ta reda på det här genom att Wallraffa (smyga oss dit under falsk identitet) det här företaget. Här rör dig sig nämligen om högt kvalificerad journalistik för att få fram fakta. Det kommer att bli en upplevelse att Wallraffa Live it.se. Kanske ska du med? Vi tar 1 695 kronor för att följa med en av våra reportrar utklädd till en vanlig pappa som vill köra grävmaskin. Kanske kan du tipsa frugan om att be henne ge dig chansen att vara reporter en dag i fars dags present. Vi lovar att du ska slippa köra den här dagen. Det kan jag göra själv (jag ska sitta med ett barnsligt leende på läpparna hela tiden).

Publicerad: 09:12, 22 oktober 2009

Grått, grått, grått…

Ja, vädret alltså. Och så förkylningen då.
Men annars… Är det en soluppgång vi ser där borta?

Det rullar inte lite rapporter - Q3 – som räknenissarna säger. Tredje kvartalet alltså. De där större globala börsdinosaurierna står inte längre i ett hörn med nedslagen blick och huttrar av kreditfrossa. Atlas Copco gjorde en vinst på två (2!) miljarder, och Caterpillar säger att man skruvar upp förväntningarna lite. Kinas ekonomi – rapporterades det i dag på morgonen – har växt med nio (9!) procent i jämförelse med samma period förra året.

Sedan börjar Sandvik visa musklerna och lanserar ett eget stål som kan komma att få SSAB att tvingas till ännu smartare lösningar för att hävda sig. Ja, allt det här… Hum. Man kan inte påstå att det precis kokar men man börjar se de där första bubblorna i botten kastrullen. Bara det att oljepriset drar mot 80 dollar per fat visar att det är något som händer där ute.

Jag gör ju för övrigt oljeprognoser med blandad framgång i tidningen. Och vi har under hela hösten trott att priset ska öka lite, men det har det inte gjort. Nu däremot slår det till ordentligt. Råoljepriset alltså. Och det där är väl lite sådär bra. För trots att det är en ekonomisk soluppgång så är det fler än jag som inte är så säker på att den tunna skare vi nu går på kommer att hålla för ett högt oljepris. Det kan leda till att man trampar igenom och med de lågskor vi har just nu så finns det en risk att skaren skär upp vaden under långbyxorna.

Gud, vilken poetisk ådra jag har denna morgon. Har nog druckit för mycket kaffe. Nä, nu får ni gå ut på gården och serva maskinerna och ge er iväg ut och vända jord, och köra grus och allt vad det är ni gör. Jag bevakar världen så länge. Har det hänt något så kan ni kika in här på nätet i kväll och få reda på allt.

ME:s styrelse sitter för övrigt och går igenom olika aspekter av verkligheten i går och i dag. Det verkar gå bra. Bland annat tror jag att försäkringar och ekonomin i förbundet är stora ämnen den här gången. Tidningen har för övrigt klarat finanskrisen hyfsat.

Publicerad: 02:31, 19 oktober 2009

The show must go on

Det finns grader i helvetet…

Det har varit minst sagt jobbigt för maskinleverantörer de senaste månaderna, även om det kanske börjar röra på sig lite. Det har varit jämna plågor ett år ungefär. I snitt ha landet maskinleverantörer som är medlemmar i Maskinleverantörerna tappat runt 60 procent sedan toppåret 2007.

De som har köpt och sålt begagnat har dock haft det bättre, och de som har hållit i torgen och auktionerna, på nätet eller i verkligheten, har till och med haft lite av en högkonjunktur.

Förra veckan hade jag lite informella diskussioner med en del aktörer i den där branschen, både tillverkare och säljare. Man kan säga att det inte än precis är några muntra miner. Man överlever och tänker sig en snar comeback, men än är det inte tipptopp.

Därför är det lite roligare att se att användare av anläggningsmaskiner, maskinentreprenörer runt om i landet har det lite bättre. Vissa till och med ganska hyfsat. Det går riktigt bra för några. Det finns grader i det här konjunkturshelvetet, helt enkelt.

Tidningar då?

Visst, vi är inte immuna. Vi har fått ta en smäll, vi har inte precis knäat på den här tidningen, men vi såg lite dubbelt ett par månader. Nu slår vi hårt och snabbt igen. Hur det är med våra konkurrenter vet jag inte. Men vi är nog den enda tidning i branschen som inte har varit tunnare det senaste året. Vi har haft lite färre annonser, det är klart. Men då har vi passat på att bjuda på mer redaktionellt material i stället. Det tycker vi har fungerat. Det vet jag att läsarna också tycker.

The show must go on.

Nä, nu är det fika. Vi hörs.

Publicerad: 04:35, 05 oktober 2009

Inget är segare än statskontoret

Kommer ni ihåg året 2002 när den så kallade Byggkommissionen kom med sin: ”Skärpning gubbar!”? Kraftigt förenklat kan man säga att utredaren ansåg att byggbranschen behövde en genomgripande förändring både när det gällde byggkompetens och konkurrens.

Rätt mycket var sant, men…

Nyligen har i varje fall det som heter Statskontoret (jo, det finns ett sådant) redovisat något som hävdas är en uppföljning av ”Skärpning gubbar”. Och kommit fram till (tror jag) att det inte är mycket som har blivit bättre – bara vissa saker. Den så kallade rapporten kallas Sega gubbar och har debatterats flitigt i byggpressen sedan i somras.

Men som murvel måste jag säga att det är något av det sämsta jag läst i år. Inte bara är det segt skrivet, det är dessutom slarvigt och oproffsigt genomfört. Det är så man rodnar – trots att jag inte hade något med utredningen att göra.

Här går att läsa (och jag skojar inte): ”Det bör i sammanhanget klargöras att syftet inte har varit att få underlag för att kunna dra några generella slutsatser utifrån dessa studier”…

Man konstarar också med allvarlig min: ”under den senaste högkonjunkturen har prisökningarna varit kraftiga, framför allt på material och bränsle”.

Eller min favorit, som Statskontoret har tryckt med fet stil för att understryka att: ”Branschen har gått in i en djup lågkonjunktur. Detta kommer att påverka hela sektorns arbetssätt och metoder, men inte nödvändigtvis till det bättre”…

Och så där håller man på i 250 sidor. De grumliga krafterna bakom konstaterar bland annat att byggfelen nog inte har minskat, utan kanske ökat, men att man inte är säker, men att många av de man har frågat tror det… En journalist som hade skrivit en artikel på det här sättet hade fått jobba med att uppdatera tv-sidan ganska länge efter att ha lämnat ett sådant manus.

Hade Statskontoret tagit kontakt med Maskinentreprenörerna så hade de fått veta att branschen nu använder grävsystem, GPS, och rätt ofta har sina maskiner kopplade till Internet för att se när det är dags för service, eller hur mycket bränsle de drar när Karin kör, och hur mycket när Johan kör.

Hade Statskontoret ringt Maskinentreprenörerna hade de fått reda på att svenska ägare av anläggningsmaskiner inte bara köper sina maskiner över hela världen, med eller utan Internet som verktyg, utan också nog är de mest tekniskt uppdaterade i världen med rotortilt som standard på i princip varje maskin, och med en samlad maskinpark som miljömässigt ligger i topp internationellt. Sparsam körning är aktuellt i de flesta företag.

Visst, byggbranschen behöver bli bättre, det vet inte minst folk som jobbar där. Men den här självspäkningen som eldas på av statliga tjänstemän som inte verkar ta sina uppdrag på allvar… Vem tjänar på det?

Själv anser jag att svenska anläggningsbyggare ihop med de utländska som landat i Sverige på senare tid visar prov på effektivisering, prispress och innovativt byggande. Mer jord flyttas snabbare av allt färre. Men visst, det kan bli ännu bättre.

Men det blir inte bättre av undersökningar som inte syftar till att ge någon svar på några frågor.

Publicerad: 02:02, 30 september 2009

Nu händer det massor - igen

Jag har fått besked om att det faktiskt är så att maskinsäljarna i landet har tappat runt 60 procent i antal sålda maskinenheter sedan förra året. Men det var då det. De flesta säger att det har börjat röra på sig igen.

Jag tycker också att det ser klart bättre ut. En tidning som maskinentreprenören märker såklart som alla andra att det rusar utför när en finanskris, som den vi haft, slår till. Men det känns inte oroligt längre.

På tidningen händer det som vanligt massor, det står aldrig riktigt still. Nu är vi på gång med att genomföra en läsarundersökning snart igen. Och vi är också på gång med att förbättra och styra upp våra prenumerationsregister vilket kommer göra att vi på ett smartare sätt kan nå fler läsare i framtiden.
Vår digitala upplaga växer och nu kommer snart annonsörerna att på ett helt annat sätt kunna utnyttja dessa sidor med länkar till sina egna hemsidor, filmer, eller annat.

Vi märker att allt fler blir intresserade av att följa oss på nätet. Det är ju här vi levererar dagsfärska nyheter, och det finns nu maskinentreprenörer som också har kopplat upp sig via mobiltelefonen mot vår hemsida.

Ja, det är möjligt att det är och har varit en lågkonjunktur, men det rullar på med raskt takt. Faktum är att den här lågkonjunkturen kan ha varit lite bra för tidnigen. Vi har haft tid att utvecklas på ett sätt som man knappt hinner när det bara rusar på.

Nu är vi rustade för en nära framtid, och vi står som vanligt tryggt, och starka med alla våra fördelar. Det är inte bara det att vi har branschens smartaste läsare (ME-medlemmar, och prenumeranter), vi känner faktiskt att vi kan erbjuda så mycket mer än de andra tidningarna i landet. För ska vi vara ärliga… Och det ska vi. Nämn en tidning till i branschen som har:

1. En 80 sidor tjock papperstidning full av reportage, nyheter, maskintester, politik, ekonomi och teknik i samma tidning?
2. En digital upplaga som går ut via mejl.
3. En hemsida som uppdateras dagligen och är snabbast i branschen. Mer som en branschportal!
4. En tidning som du kan nå med din mobiltelefon… bild och text rakt i fickan.

Nej, det kan inte vi hitta. Inte ni heller. Så nu kör vi på. Ni hänger med!

Publicerad: 01:54, 16 september 2009

Värdet på människor och maskiner

Lyssnade precis på den så kallade  vägledaren och författaren Mia Törnblom som var gäst hos Lotta Bromé på P4. Hon, Mia alltså, sa att man ska tycka att man är bra. För det gör att man mår bra.

Så jag tänkte. Jag skrev ju en så lysande ledare i förre tidningen, och jag brukar ju inte lägga ut den på hemsidan, men nu gör jag det för jag mår ju bra när jag tycker att ledaren var bra. Läs och njut:

Så har då tjänstemän på både fackförbundet Byggnads, Seko, ME och Sveriges Byggindustrier börjat träffas i olika möten för att ”samordna” och slipa sina argument inför kommande avtalsförhandlingar 2010. De så kallade parterna har rätt mycket att diskutera. Och som gammal luttrad branschmurvel kan det ibland te sig som om fack och arbetsgivare har som grundläggande affärsidé att aldrig bli riktigt överens.

Men så enkelt är det självfallet inte.

Men vi som är ute mycket i fält, känner doften av krossat berg, blir blöta om fötterna och försöker genomföra intervjuer i skuggan av en rytande dieselmotor; vi vet en sak. De företag som det går riktigt bra för, som tjänar pengar, har liten sjukfrånvaro, och självgående entusiastiska medarbetare, det är inte de som betalar den högsta lönen.
Så enkelt är det inte.

Jag har vi det här laget träffat ganska många företag som det gått riktigt bra för och det har aldrig att göra med vilket märke av maskiner som valts. Det finns företag som har Caterpillar, Volvo, Komatsu, Doosan, Hitachi, Case, New Holland, Hyundai, ja… Abelco. Om det går bra eller dåligt beror aldrig på märkesval.

Det är inte så enkelt. Även om maskinekonomi är en hörnsten.
Så varför går det bra då, undrar ni (om jag nu vet så himla mycket)?
Jag ska delvis svara på det. Ni kan dessutom läsa artikeln i den här tidningen om företaget Ängö Schakt på Orust som nyligen valdes till årets företagare i kommunen. Det ger en bild av hur man gör för att bli framgångsrik.

De företag som – enligt min erfarenhet – det går riktigt bra för är de som förstår värdet på maskiner och människor, och förstår skillnaden. Där medarbetare känner frihet och får rätt mängd ansvar och uppmuntras att utvecklas… där går det bra. Det är som om sådana företag kan gå hur långt som helst. Det spelar ingen roll om det är 10 eller 100 anställda.

Medarbetare som trivs och känner uppskattning förstår också vikten av att sköta maskinerna och tipsa om när det kan vara läge att köpa eller sälja maskin. Det blir en god cirkel. När medarbetare visar så stort intresse slappnar företagaren av och fokuserar på rätt saker – att leda företaget.

Låt oss som experiment bara gå tillbaka till de kommande avtalsförhandlingarna. Tänk om fackföreningar och arbetsgivare var överens om att det inte var lönen som gjorde att företagen gick bra och medarbetarna trivdes. Tänk om parterna valde att fokusera på värdet av människor och maskiner och se skillnaden.

Eh, hur menar jag nu?

Ja, tänk er alltså att parterna tillsammans jobbade för att företagen skulle gå bra och medarbetarna trivas. Att det var överordnat lönediskussionerna. När detta ändå inte tycks vara det viktigaste.
Men det är ju som vanligt inte så enkelt.

Det kommer alltid att finnas människor (företagare och medarbetare) som varken vill eller kan se skillnaden på värdet av människor och maskiner. Man fokuserar kortsiktigt på lönen (och vinsten) och missar målet. Därför sitter parterna nu och förbereder sig för ännu en avtalsförhandling.

Publicerad: 03:54, 08 september 2009

En bra vecka – igen

Efter 1-2 segern i Budapest är ME nu hemma och de flesta har fått tillbaka rösten. Men jag tror inte att det finns en psykolog i världen som kan göra samma sak för psyket som en spännande landskamp på bortaplan. Att stå och skrika rakt ut i en fullständig glädje gör att man på något sätt får kontakt med en grumligare och djupare del av sig själv. Efteråt känns det som om hjärnan har badat bastu.

Ja, sedan kommer man hem. Fick i måndags ett tips om att Hitachis GPS-system inte funkar för att ”deras” satellit har störtat… Måste kollas, kollades och det visar väl sig att den inte har kraschat men att det fungerar mindre tillfredställande för vissa som bor på ställen där det inte är någon täckning. Till Hitachis fördel kan man väl säga att de i varje fall inte tar betalt för det. Men det är ju klart roligare om saker och ting funkar.

Sedan lästa jag att en ny entreprenör visat framfötterna. Det är självklart 6-årige Oliver Egertz jag tänker på. Han har lagt ett bud på Faneruds övergivna fabrikslokaler och vill bygga en ”busfabrik” där. 2 000 kronor kan han lägga upp direkt, men han säger till tidningen Byggvärlden att han kan tänka sig att ta ett lån på banken i fall det krävs. Jag tror i varje fall att NCC som också vill få en del av konkursboet inte kommer att komma på en lika bra ide som Oliver.

Sedan hörde jag att Volvo CE fått skäll igen för att det har visat sig att man använder deras maskiner i Israel när man river mer eller mindre lagligt på palestinsk mark. Lennart Johansson tycker inte att det är så lyckat, för det skadar Volvos varumärke. Jag tror att det är Caterpillar som ligger bakom. De har bytt in sina maskiner som var där och rev förut och sålt Volvo till killarna. Nä, jag skojar bara. Skriv nu inte och stäm mig för detta uttalande.

Men faktum är att det är en rätt larvig kritik. Hur lätt är det för maskintillverkare att stoppa försäljningar i andra och tredje hand av maskiner? I princip omöjligt, även om det skadar varumärket. Kanske kan man tänka sig att Volvo går in och köper Komatsu till israelerna i stället.

Nä, skojar igen.

Har ni tänkt på en annan sak? Visst känns det som om det börjar röra lite på sig i ekonomin igen. Det finns lite jobb nu och det hägrar mer. Och de stora anläggningsjobben kommer att dra maskiner som gör det möjligt för andra att stanna kvar hemma och köra lite.

 Till och med Delvator som har legat ganska lågt den senaste tiden har börjat agera offensivt. I veckan lovar de att presentera en nyhet. Vad det är? Det kan du självklart läsa på hemsidan på fredag.

Har jag fel?

Vi hörs.

Publicerad: 09:08, 05 september 2009

ME i Budapest - heja Sverige!

Internet och tidningens hemsida är ständigt i sändning. Sändningstiderna är hela tiden, och just nu. ME är till exempel på konferens i Budapest just nu. Jag tittar ut över alla som sitter här och tänker: Tänk att alla i hela världen som kan läsa svenska vet detta just nu. Att ME sitter på Astoria hotel i Budapest och är på konferens - just nu!

Kolla gärna på TV i kväll och se om du känner igen någon av oss på läktaren i matchen mellan Sverige och Ungern – självklart är ME där också.

Jag har för resten tippat att Sverige vinner med 0-1. Sätt emot om du vågar.

Vi hörs.

Publicerad: 05:04, 01 september 2009

Fel personer har redan glömt finanskrisen

Lönerna har redan börjat rusa på Wall Street igen. Det är rejäla bonusar som begärs av finansproffsen, och… det verkar faktiskt som om det kommer att betalas ut. En analytiker jag såg på nyheterna nyligen hävdar att aktörerna på finansmarknaden måste betala vad ”de bästa” kräver, för annars drar de vidare. Till andra som vill betala. Ungefär som Zlatan – typ.

Men jag är bara en enkel murvel. Men var fanns dessa så kallade stjärnor i finansvärlden före finanskrisen. Om jag inte misstar mig så jobbade de för fullt och var i varje fall inte klurigare än att det gick åt skogen rejält för hela västvärlden. Industriarbetare fick sparken, sänka sina löner, och skattebetalare runt om i världen fick ställa upp med flis.

Är det så nyttigt att glömma så fort? Borde inte industriarbetarna på Volvo CE åtminstone få ut sin första a-kassepeng innan det är dags att elda på bonusbrasan? PR-mässigt borde det i varje fall löna sig.

Nä, jag är som er. Jag känner att jag inte riktigt begriper. Men så mycket begriper jag att finanskillar/tjejer runt om i världen vet att det här systemet som vi kallar marknadsekonomi rasar fulltsändigt ihop om det inte finns en fungerande finansmarknad. Systemet måste räddas om det rasar igen. För ingen vill tillbaka till stenåldern bara för att de så kallade finansproffsen inte fixar biffen. Så det kanske bara är att glömma och köra på?

I dag har jag ingen lösning på detta. Jag brukar ju annars veta precis hur allt ska ställas till rätta (obs ironi). Men jag är ganska säker på att det är fel personer som redan börjar glömma finanskrisen.

Såg för resten att SEB:s vd deklarerade en inkomst på 20 miljoner förra året. Ungefär  i nivå med vad ett normalstort och bra entreprenadbolag omsätter på ett år. Det kan vara rätt att glömma en finanskris om man landat på den hyfsade nivån.  Inte lika bra som Zlatan, men ändå.

Publicerad: 01:04, 24 augusti 2009

Gratis tips till regeringen

Egentligen har vi på tidningen våra egna jobb att sköta, men vi kan väl ändå slänga in ett gratistips till regeringen här gällande hur vi i Sverige skulle kunna spara stora pengar; tja, tjäna pengar och samtidigt föra in Sverige som en industriell toppnation. På kuppen skulle man kunna rädda cirka 10 000 jobb – eller mer.

Intresserad?

Det finns ju en biltillverkare som tillverkar personbilar under varumärket SAAB. Det går inte så bra och ägarna vill ju sälja, ja… Ni har hört storyn.
Men köpa? Nä, det finns ett gäng som kan tänka sig att köpa om man får 3 miljarder skattepengar… För SAAB ja. Dom – köparna – har inte pengarna, eller hittar inte fler som vill satsa. Det brukar vara så när det inte är någon vidare bra affär, då vill ingen vara med.

Men ni vet regeringen. Staten. Vi svenskar. Vi äger ju Vattenfall. Det där är ett finfint bolag som omsätter över 160 miljarder och gör vinster före och efter skatt och hur man än räknar… ja, det blir över en sådär 10 miljarder om året att hitta roliga grejer att satsa på.

… ska jag komma till saken?

Ja, vi vet de där andra som tillverkar personbilar under varumärket Volvo. Det har ju inte heller gått så lysande, men där finns det lite varmare och vänliga tongångar när det gäller regering och vårt eget Vattenfall. Volvo och Vattenfall har nu ett samarbete om att fixa fram så kallade ”stickkontaktbilar” alltså personbilar som man kan ladda hemma i kontakten.

Det är fult att hävda att man har två hål i huvudet på Vattenfall, men lek med tanken att Vattenfall köper SAAB – hel och hållen. Pengar finns ju. Och kräver (som 100 procentig ägare) att SAAB inom tre år tagit fram elbilar som gick att massproducera och sälja runt om i Europa. Vattenfall hade på sin kant kunnat gå igång hårt med att fixa elförsörjningen runt detta.

Svårt. Nä, hallå!

Vattenfall är Europas femte största elproducent. Vattenfalls vision är att vara ett ledande europeiskt energiföretag och huvudprodukten är el. Vattenfall agerar redan i alla delar av värdekedjan för el: produktion, transmission, distribution och försäljning. Verksamheten bedrevs under 2008 i Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Polen och Storbritannien. I och med det planerade förvärvet av det nederländska energiföretaget Nuon kommer Vattenfall från och med 2009 även att ha verksamhet i Nederländerna och Belgien. Vattenfall skulle kunna bli nya BP, Exxon, Shell, Preem eller vad ni vill. Bara biltillverkningen kom igång. När det börjar rulla elbilar av märket SAAB runt om i Europa vill snart andra tillverka elbilar också.

Så mitt tips. Köp SAAB för den där högen pengar som ni ändå inte verkar kunna bli av med. Tipset är gratis. Jag är ju delägare av Vattenfall redan.
Men ska staten äga bilar?

Nä, men sälj eländet senare då. Sälj det tillbaka till GM om 20 år för 1000 miljarder plus ränta. Satsa 10 i dag.

Publicerad: 02:05, 10 augusti 2009

Semester – har ni haft någon?

Vi på tidningen är tillbaka på redaktionen sedan några dagar nu. Vi har korrläst och skickat iväg nästa tidning som kommer att landa i prenumeranternas brevlådor i mitten på augusti – alltså om några dagar.

Det där med semester är en bra uppfinning. Jag kan lugnt erkänna att det gick lite segt där i Juli innan jag stängde ner. Nu när jag har kommit tillbaka är jag nästan chockad över vilken effektivitet som vi har dragit igång med här. Vi ringer och bokar jobb så att det ryker om telefonerna och snart är vi i full gång med den tidning som kommer först i mitten på september. Det kommer att bli en tidning där vi rapporterar från de mest östliga och de mest västliga delarna av Sverige.

Som vanligt hoppas jag att ni hör av er under hösten om ni har sett och hört något som ni tycker att resten av Sverige borde få reda på. Ring redaktionen så ofta ni kan, för vi behöver alla tips vi kan få.

Och om ni inte har haft tid att ha semester under sommaren och ska iväg nu när det kanske finns tid. Glöm inte att ta med mobilen och läsa tidningens nyheter där.

Publicerad: 01:56, 03 juli 2009

Sommarläsning som gäller

Nä, nu får ni hitta något annat att läsa än den här bloggen. För nu drar jag över presenningen; släcker ner och ställer mig i kön till glasskiosken.

Det är inte bara det att det nog ska bli skönt med en liten paus. Det går inte att jobba längre. Företag som skickar ut pressmeddelanden om ditten och datten har ingen på plats som man kan ställa följdfrågor till. Alla man ringer är på semester. Till och med en maskinentreprenör jag ringde för en stund sedan var ute och åkte vattenskidor?

Ska det vara så? Nä, vi hörs. Snart.