Publicerad: 11:00, 26 januari 2010

Rätt lön för rätt jobb – eller person?

Just nu sitter det engagerade företagare runt om i Sverige och arbetar med att försöka förutse kostnader, behov och krav den närmaste tiden. Det går ju mot avtalsrörelse (är avtalsrörelse). Förtroendevalda ME-företagare är i full gång. Och det är samma sak på den fackliga sidan.

Nåväl, det spelar egentligen ingen roll om det är avtal med Seko eller Byggnads som är under diskussion. Om det kallas Superavtal eller modernt medarbetaravtal. För det där faktiska förhållandet till anställda och ersättningar det görs lokalt ute på företagen. Vissa låtsas som om det inte är så. Men ni vet bättre.

Företagare gillar av naturen inte centrala direktiv som pekar ut vilka som ska ha si eller så mycket i lön. Kalle i det egna företaget är en person. Den där vaga maskinföraren som facken talar om har man aldrig riktigt sett – inte där i byn vid bergtäkten i varje fall.

Men ni vet precis som jag att det där är lite… glidande. Lönesättningar, alltså. Det beror på vart man bor; det beror på konjunktur och det beror på om det är brist eller inte på maskinförare. Det kan till och med bero på om man tror att det är brist eller inte.

Just nu är det ingen större brist… Talade just med en företagare som lyckats få över 30 ansökningar till ett jobb. Det får nog betraktas som ganska bra. Lönerna verkar också för tillfället ganska stabila. Man hör inte mycket gnäll.

Men jag kommer inte att glömma den företagare som jag talade med för några år sedan, mitt i brinnande högkonjunktur. Han var sanslöst irriterad över hur folk slutade för att ett annat företag hade lockat över maskinisten med bättre ”deal”… Och det är just det där med deal. Själv vägrade han att ”bjuda på halvskumma ersättningar” och blev utan förare. Jag vet inte hur vissa företagare tänker. Men om det är så att man gör till standard att mer eller mindre öppet ordna och fixa med tjänstebil, diesel, och så vidare… Nja… Det kan vara lite som att kissa på sig. Det blir varmt och känns nästan skönt först, men det blir kallt och otrevligt lite senare.

Tänker ni på sånt?

Det är såklart många som måste lösa problemen när de uppstår, och då tar man till de verktyg som finns. Annars är man väl inte företagare, typ.
Men jag tror att det procentenheter som kavajklädda aktörer centralt och lokalt diskuterar med fackföreningar inför avtalsrörelser, som man lägger ner mycket tid på, där både jurister och företrädare för bransch- och arbetsgivareorganisationer deltar, massmedia skriver...vad betyder det där ute? 

Det är mycket runt det här med rätt lön för rätt jobb och person. Men vad är rätt lön till rätt person där ute i verkligheten. Det bestämmer ni ju faktiskt själva där ute på företagen. Så det verkliga ansvaret – det som påverkar de faktiska kostnaderna – det sker inte centralt på fina adressen i fina stan. Utan i byn, precis där vid bergtäkten. Rätt lön. Tänk på den. Är det för att någon är duktig, eller för att någon inte ska någon annan stans? Jag röstar på duktig. Vad röstar ni på?