user comment tag cross image youtube-play hammer bullhorn word document pdf document mail sign-out
Foto: Lindings Våtmarksrestaurering AB

Tillstånd eller anmälan för att anlägga avlopp och vattenverksamhet

Anläggande av enskilda avlopp, vattenverksamhet, brunnsborrning är exempel på arbeten där det finns särskild lagreglering. Oftast krävs tillstånd men i visa fall räcker det med en ifylld anmälan till tillsynsmyndighet.

Små avloppsanläggningar - enskilda avlopp

Det som numera heter små avlopp, tidigare enskilda avlopp, är en avloppsanläggning byggd för 1–200 personekvivalenter (pe). Markbäddar, infiltrationsanläggningar, slutna tankar samt minireningsverk är några vanliga exempel. Reglerna om små avlopp finns i 12-17 § § i förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt i miljöbalkens kapitel 2.

Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Miljöbalken

Avloppsguiden, om teknik för små avlopp

Tillstånd eller anmälan

För att anlägga små avlopp med WC krävs tillstånd från den kommun där avloppet ska inrättas. Ofta kallas enheten Miljökontoret. För att genomföra ändringar av befintliga avlopp som innebär att mängden avloppsvatten eller typen av avloppsvattnet förändras väsentligt, krävs en anmälan. En anmälan krävs också för att få anlägga ett BDT-avlopp, det vill säga en anordning för bad-, disk- och tvättvatten. I vissa fall krävs också en anmälan för att inrätta en sådan anläggning för hantering av dagvatten. Kontrollera detta med kommunen. 

Vem ansvarar för att ansöka eller anmäla?

Den som ansvarar för att en avloppsanordning byggs och hur den sedan sköts kallas ofta för verksamhetsutövare. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att det finns ett tillstånd innan man börjar inrätta avloppet om det exempelvis gäller en WC-anläggning och som ansvar för att anmäla, om det är detta som krävs. Den som släpper ut avloppsvatten är ansvarig för att utsläppet kan ske utan att det uppkommer olägenheter för människors hälsa eller för miljön, och att lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utförs, se 9 kap. 7 § MB. En inhyrd entreprenör kan inte åläggas detta ansvar, om det inte är denne som har skrivit ansökan i eget namn. Exempel på en olägenhet för människors hälsa kan till exempel vara dålig lukt eller spridande av virus och bakterier till dricksvattentäkter. Olägenheter för miljön kan vara stora utsläpp av kväve och fosfor som kan leda till övergödning.

Det finns dock inget formellt hinder mot att du som entreprenör själv står som sökande eftersom den som ansöker inte måste äga marken där avloppet ska placeras. I det fallet undertecknar du ansökan och tar också emot beslutet medan den som ska ha anläggningen inte deltar i processen annat än som eventuell part på grund av att hen äger marken där anläggningen placeras. I dessa fall är det du som bör ha allt ansvar för att anläggningen inrättas på rätt sätt och att det finns ett tillstånd eller att anmälan är inlämnad.

För att undvika senare missförstånd om vem som bär ansvar för anläggningen kan det vara klokt att det är den som äger fastigheten som också ansöker om tillstånd eller skriver under anmälan. Och att du som entreprenör endast hjälper till med att fylla i blanketterna. Se till att det blir tydligt mellan dig och din kund vem som ansvarar för vad. Du som fackman ansvarar för att kunden får det hen har beställt och att anläggningen fungerar som utlovat, men det är kunden som ansvarar för att miljöreglerna uppfylls.

Om du som fackman menar att den anläggning kunden beställt inte kommer att klara miljöreglerna bör du naturligtvis göra din kund uppmärksam på detta. Det är trots allt du som fackman som i de flesta fall kan mer än vad kunden kan om till exempel avlopp. Om den beställda anläggningen inte kommer att inrättas på det sätt som anses vara fackmannamässigt bör du fundera på om du ska ta på dig uppdraget, och gör du det i alla fall bör du vara noga med att ange denna avvikelse i ert uppdragsavtal.

Ett vanligt fall är när husbyggarföretag uppför nyckelfärdiga hus med färdiga avloppslösningar och där äganderätten övergår först när huset är slutbesiktigat och klart. Då är det husbyggaren som bär ansvaret för att söka tillstånd eller anmäla. Detta är helt OK.

Fullmakt krävs om annan än den sökande ”sköter ansökan”

I praktiken är det ofta en entreprenör som ”sköter ansökan” för den sökande (ofta fastighetsägaren). I dessa fall är det viktigt att handläggaren på kommunen begär in en skriftlig fullmakt från sökanden som visar att entreprenören har rätt att företräda denne. Kommunens tillståndsbeslut ska sedan skickas till den som är ombud, men senare tillsynsförelägganden kommer sändas till fastighetsägaren.

Entreprenören agerar endast som ombud och sköter handläggningen för den sökandes räkning. Ta inte på dig uppdraget att vara ombud om du inte är helt säker på att du vet vad som ska göras, hur blanketterna ska fyllas i eller vad som krävs i övrigt. Låt dig inte bli övertalad!

Vissa kommuner har infört tillståndsplikt även för inrättande av anläggningar för behandling av BDT-vatten, till exempel inom vattenskyddsområden. Kontrollera med det lokala miljökontoret vad som gäller innan arbetet påbörjas.

Vägledning om enskilda avlopp och ansökan om tillstånd Vattenmyndigheten

Sanktionsavgift om arbetet börjar för tidigt

Det är förbjudet att göra något annat än att gräva en provgrop, innan ni har gjort en anmälan eller att ett tillstånd vunnit laga kraft (börjat gälla). Ansvaret för att söka tillstånd eller anmäla vilar på verksamhetsutövaren, vilket i praktiken innebär fastighetsägaren. Det är vanligt att den entreprenören som ska anlägga avloppet ansöker om tillstånds. Påbörja inte arbetet  innan det finns ett giltigt tillstånd eftersom du som verksamhetsutövare kan bli skyldig att betala en miljösanktionsavgift. Det är straffbart att bryta mot ett villkor i ett tillstånd så övertala inte fastighetsägaren om att få påbörja arbetet för tidigt bara för att du fått en lucka mellan två andra uppdrag. 

Arbeta för privatkund

Att anlägga ett litet avlopp för privathushåll omfattas av konsumenttjänstlagen som bland annat innebär att konsumenten har möjlighet att reklamera arbetet inom tio år efter att uppdraget avslutades. Även om  en miljöinspektör kommer för att besiktiga anläggningen innan den tas i bruk, är det aldrig myndigheten som är ansvarig för funktionen. Miljöinspektören ska endast granska att anläggningen lagts på det sätt som man har fått tillstånd för och enligt vad som har uppgivits i ansökan, inte att den verkligen fungerar. 

Arbete hos privatpersoner

Vattenverksamheter

Många arbeten utförs i ytvatten, grundvatten eller vid strandlinjen och i den mån vattnet berörs kan det vara en så kallad vattenverksamhet. Vissa vattenverksamheter ska anmälas till länsstyrelsen eller kommunen, och mer omfattande verksamheter kräver tillstånd från miljödomstol innan de får påbörjas. Om inget annat sägs så är det tillståndsplikt som gäller.

De viktigaste bestämmelserna finns i miljöbalkens kapitel 2 och 11 samt i förordning (1998:1388) om vattenverksamheter.

Miljöbalken

Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter  

Exempel på vattenverksamheter är:

  • Grävning i vatten i form av rensningar, lägga ner vägtunnlar, kablar och rör samt återställning av vattendrag
  • Utrivning av befintliga vattenanläggningar, till exempel dämmen (så kallad utrivning).
  • Muddringar eller igenfyllnad av vattendrag
  • Anläggningar som bryggor, pirar, utfyllnad vid badplatser
  • Anläggande eller igenfyllnad av våtmarker
  • Dikning och markavvattning

De vattenverksamheter som listas nedan är undantagna från tillståndsplikten, men är istället anmälningspliktiga (19 § Förordning 1998:1388 om vattenverksamhet m.m.)

  • anläggande av våtmark där vattenområdet har en yta som inte överstiger 5 hektar
  • uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter,
  • uppförande av en anläggning, fyllning eller pålning i ett annat vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3000 kvadratmeter,
  • grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan liknande åtgärd i ett vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattendraget uppgår till högst 500 kvadratmeter,
  • grävning, schaktning, muddring, sprängning eller annan liknande åtgärd i ett annat vattenområde än vattendrag, om den bottenyta som verksamheten omfattar i vattenområdet uppgår till högst 3000 kvadratmeter,
  • byggande av en bro eller anläggande eller byte av en trumma i ett vattendrag med en medelvattenföring som uppgår till högst 1 kubikmeter per sekund,
  • omgrävning av ett vattendrag med en medelvattenföring som uppgår till högst 1 kubikmeter per sekund, om åtgärden inte är att hänföra till markavvattning,
  • nedläggning eller byte av en kabel, ett rör eller en ledning i ett vattenområde,
  • bortledande av högst 600 kubikmeter ytvatten per dygn från ett vattendrag, dock högst 100 000 kubikmeter per år, eller utförande av anläggningar för detta,
  • bortledande av högst 1 000 kubikmeter ytvatten per dygn från ett annat vattenområde än vattendrag, dock högst 200 000 kubikmeter per år, eller utförande av anläggningar för detta,
  • utrivning av en vattenanläggning som tillkommit till följd av en verksamhet enligt 1-10,
  • ändring av en anmäld vattenverksamhet enligt 1-10, eller
  • ändring av en tillståndsprövad vattenverksamhet, om ändringen är en anmälningspliktig verksamhet enligt 1-10.

Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter  

Brunn för vatten eller bergvärme

Att borra eller gräva efter drickvatten är en form av vattenverksamhet, oavsett om det gäller uttag av ytvatten eller grundvatten. Detta gäller även utvinning av bergvärme (energibrunnar). Ansvarig myndighet för dessa verksamheter är länsstyrelsen (i vissa fall kommunen). När det gäller vattentäkter som inrättas för en- eller tvåfamiljsfastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning, krävs inte tillstånd.

Kontakta alltid kommunen och följ "Normbrunn 16"

Kommunerna har möjlighet att införa tillståndsplikt även för små vattentäkter i områden där det är eller kan bli brist på rent grundvatten, så kontakta alltid kommunen. Kommunen kan dessutom införa bygglovsplikt för enskilda brunnar, men bara inom områden som omfattas av en detaljplan.

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har i samverkan med Socialstyrelsen, RISE och branschorganisationerna Geotec, Avanti och Svep tagit fram "Vägledning för att borra brunn", också kallas Normbrunn –16, en vägledning som stöd för borrentreprenörer, tillståndsgivare och fastighetsägare. Vägledningen omfattar både dricksvattenbrunnar och energibrunnar. Följer man Normbrunn –16 har du goda förutsättningar att göra rätt.

Vägledning för att borra brunn  

Anmälningsplikt gäller för installation av värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. Anmälan ska göras till kommunen. Kommunen kan också införa tillståndsplikt inom till exempel vattenskyddsområden. Det är den som vill få arbetet utfört som är ansvarig för att anmäla eller ansöka om tillstånd, hen är även ansvarig för att de krav som ställs i besluten följs. Men det är du som entreprenör som ska ha kunskap och kompetens. Begär därför alltid att få en kopia av dessa beslut innan du påbörjar arbetet så du vet vilka krav som har ställts i det aktuella fallet.

Lämna redogörelse till Brunnsarkivet

Om du som entreprenör yrkesmässigt utför borrning, rördrivning, grävning eller liknande arbete i syfte att undersöka förekomst av grundvatten eller i syfte att tillgodogöra sig grundvatten eller värme ur berget ska enligt lag lämna en skriftlig redogörelse för arbetet och dess resultat till Brunnsarkivet hos Sveriges geologiska undersökning, SGU. 

Dikningsverksamhet som syftar till att varaktigt öka ett områdes lämplighet för något visst ändamål, såsom för odling eller exploatering, kan vara en så kallad markavvattning som är totalförbjudet i stora delar av landet. Inom de områden där det kan vara tillåtet krävs tillstånd från länsstyrelsen. Om det är förbjudet kan det finnas möjlighet att ansöka om dispens.

Du som entreprenör måste känna till inom vilka områden markavvattning är förbjudet och vad som krävs av en dispensansökan. I 4 – 4c § § Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter anges de områden där det råder förbud mot markavvattning.

Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter

Skyddsdikning - tillstånd eller anmälan

Så kallad skyddsdikning innebär att man dikar ur skogsmark i samband med en avverkning, för att inte marken ska bli vattensjuk efter avverkningen. Verksamheten är anmälningspliktig enligt skogsvårdslagstiftningen. Syftet med dikningen är i dessa fall alltså inte att varaktigt öka (ändra) markens lämplighet, utan att kunna bibehålla en vissa användningsform.

Om arbetet handlar om att muddra, rensa eller gräva ur befintliga diken så kan det också krävas tillstånd eller en anmälan. Kontakta länsstyrelsen i det län där arbetet ska utföras, för att få information.

Samråd för täckdikning

Täckdikning är när man lägger ner dräneringsledningar, främst i jordbruksmark. Det krävs inte tillstånd om det handlar om att dränera jordbruksmark med maximalt 300 mm rördiameter, och om det inte är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen kan komma att skadas. Allmänna intressen kan vara att man ändrar på livsförutsättningarna för djur eller växter. Ett enskilt intresse kan vara att man torrlägger en grannes mark.

Om det varken krävs anmälan eller tillstånd kan det istället vara nödvändigt att göra en så kallad samrådsanmälan enligt 12 kapitlet 6 § miljöbalken.

Om samråd på Tillstånd, bygglov och marklov

Miljöbalken

Mer om miljölagstiftning

Har du frågor?

Kontakta vår rådgivning på 010-256 99 99, vardagar 8-16. Eller maila oss på radgivning@me.se. Skriv organisationsnummer i ämnesraden för snabb service!

Uppdaterad den 2 november 2020