Viktigt med minskad miljöpåverkan – men beställaren har störst ansvar

Upphandlingsmyndigheten har arbetat fram förslag på klimatkrav vid upphandlingar av större väg- och anläggningsprojekt. ME har gett synpunkter på förslaget, och vårt remissvar finns att läsa här. Nedan följer en sammanfattning.

Likartade kravmodeller gynnar konkurrensen

Upphandlingsmyndigheten har en viktig roll i att bidra till att effektivisera för klimatkrav vid upphandlingar. Om fler beställare använder likartade kravmodeller gynnas konkurrensen då fler aktörer kan lägga anbud. Här kan beställarnätverk spela en viktig roll. I det sammanhanget vill vi poängtera hur viktigt det är att de krav som ställs i upphandlingar är relevanta, mätbara och uppföljningsbara.

Beställaren har störst möjlighet att påverka

Beslutet att uppföra en byggnad eller anläggning är förmodligen den största faktorn avseende miljöpåverkan. Vid en utförandeentreprenad är det beställaren som projekterar och tar fram underlag. Det som återstår för entreprenören är i princip att välja arbetsmetod och resurser för att fullgöra projektet. Den som borde ha störst möjlighet att minska miljöpåverkan är alltså beställaren, redan i projekteringsfasen.

Stora delar redan reglerade

De variabler som entreprenören faktiskt kan påverka omfattas redan av en stark klimatpolitik då stora delar är klimatreglerade. Vi vill lyfta fram Konjunkturinstitutets rapport som slår fast att så som svensk klimatpolitik är utformad riskerar de utsläppsminskningar som följer av klimathänsyn vid offentlig upphandling endast att omfördela utsläpp från ett område till ett annat. Endast då klimathänsynen vid upphandling riktas mot områden där klimatpolitiken är svag kan den bidra till att de svenska utsläppsmålen nås till en lägre kostnad.

Massor kan återvinnas på plats

Entreprenören kan ha viss möjlighet att påverka mängden massor som ska hanteras, men även detta kan beställaren i stor utsträckning styra, exempelvis genom att projektera så att en så stor mängd överskottsmassor som möjligt kan vara kvar inom entreprenaden.

Beställaren kan också öppna upp för att massor sorteras eller återvinns på plats, och det är inte alltid något som entreprenören kan påverka vid utförandet. Bearbetning av material på plats kan medföra viss miljöpåverkan men kan också leda till en högre kostnad vilket beställaren i så fall måste vara beredd att utge ersättning för.

Uppställningsytor en viktig faktor

Av den tekniska specifikationen framgår att val av uppställningsytor och förändring av andra ytor under produktionsfasen ska göras så att negativ klimatpåverkan minimeras. Det är beställaren som styr vilket arbetsområde, och vanligen också vilka uppställningsytor, som entreprenören disponerar. Av den anledningen är det svårt att se hur en entreprenör som endast har en begränsad yta till sitt förfogande – särskilt i storstadsområden – ska kunna påverka valet av uppställningsytor.

Ansvaret måste i stället ligga på beställaren, då det är fullt möjligt för denne att i en avtalshandling ange var uppställning får ske för att minimera miljöpåverkan.

Miljöaspekten bör diskuteras redan i projekteringsskedet

Att entreprenörer ska arbeta för att uppnå så låg miljöpåverkan som möjligt är en självklarhet. Viktigt att påpeka är dock att beställaren genom att bestämma vad som ska utföras, samt hur arbetet ska ersättas, kan påverka utförandet. Är önskan att minska miljöpåverkan kan en samverkan mellan entreprenören och beställaren redan i projekteringsskedet vara ett alternativ. Därigenom kan miljöfrågan arbetas in redan från start, och entreprenören ges också större möjlighet att påverka.

Kravnivåerna orimliga

Vi vill återigen poängtera att beställaren vid utförandeentreprenader kan ha ett avgörande inflytande på miljöpåverkan. Om beställaren exempelvis väljer att genomföra projekt där stora mängder material måste transporteras till eller ifrån entreprenaden så är möjligheterna för entreprenören att minska miljöpåverkan begränsade.

Mot bakgrund av ovan kommentarer kan kravnivåerna på minskad klimatpåverkan på 7% (bas), 15% (avancerad nivå) och 25% (spjutspetsnivå) vara i det närmaste orimliga om det inte samtidigt finns någon form av incitament för att exempelvis investera i ny teknik.