Autonoma skogsmaskiner är ett viktigt forskningsområde på Luleå tekniska universitet. När styrelsen för region 1 kom på besök fick de därför en uppskattad dragning av Magnus Karlberg, professor i maskinkonstruktion.
Dagens maskinförare kan få en hel del hjälp, entreprenadmaskinerna kan förses med system som gör det möjligt att låta delar av processen ske helt automatiskt – till exempel kan skopan hitta rätt djup på egen hand.
Fjärrstyrning är en annan konkret möjlighet men helt autonoma maskiner hittar vi än så länge bara i mycket kontrollerade miljöer.
Inom skogssektorn pågår en liknande utveckling. När styrelsen för region 1 besökte Luleå tekniska universitet fick de därför höra historien om hur och varför man började forska om autonoma skogsmaskiner.
Det hela började för drygt tio år sedan. Behovet av autonoma lösningar inom skogsbruket visade sig vara stort – men forskningen saknades.
Luleå tekniska universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och det Skogstekniska klustret antog utmaningen.
– Vi började ansöka om pengar för att kunna ta fram en plattform att göra experiment på, förklarade Magnus Karlberg för gruppen.
Forskarna skramlade ihop 1,5 miljoner av olika finansiärer. Pengarna lade de på att ta fram en forskningsplattform där man kan testa olika tekniker. Den kan dessutom lastas på en trailer och dras ut i skogen.
– Vi testar mest skogsapplikationer, jordbruk är ett mer väletablerat forskningsområde. I skogen är miljön dessutom mer ostrukturerad, de raka linjerna saknas, noterade Magnus Karlberg.
Forskarna har hittills fokuserat på till exempel markberedning och plantering och efter drygt tio år har man kommit en bit på vägen.
2021 testade forskarna till exempel förenklad skotning där ett enda knapptryck leder till att maskinen utför alla delsteg automatiskt.
– Vi var först i världen att göra den sekvensen.
Det finns dock många utmaningar kvar.
– Skogstillämpningar innefattar ofta svåra scenarier, sensorer kan ju se ytan bra men man behöver se 30–40 centimeter ner i backen, de sensorer som klarar det är inte tillräckligt bra idag.
Plattformen har bland annat försetts med stereokameror, de kan också använda mättekniken Lidar (light detection and ranging). Man får sedan en stor mängd mätpunkter som kan omvandlas till tredimensionella modeller och högupplösta kartor.
Forskarna nyttjar också GPS och GNSS med RTK. Maskinen ska därmed kunna veta sin position på centimeternivå och tack vare sensorer i alla leder vet den också var alla delsystem befinner sig i rummet. Maskinen kan också uppfatta tryckskillnader.
All teknik samlar in data som blir ett underlag för det beslut som måste tas – var finns till exempel det där virket som ska plockas upp?
– Vi vill sätta vridmomentetet precis där det behövs när man kör i terräng, noterade Magnus Karlberg.
Gruppen fick den första dragningen i en av universitets undervisningssalar. Sedan var det dags att sträcka på benen en stund, en promenad som slutade vid den hyttlösa plattformen som körts ut ur sitt garage.
Magnus Karlberg berättade bland annat att plattformen är försedd med pendelarmar och har individuell styrning på alla hjul. Den kan fjärrstyras men testas alltså främst för autonom drift.
En autonom skogsmaskin behöver förstå sin omgivning för att kunna styras på ett säkert sätt. Det har faktiskt blivit något lättare nu när man kan ta hjälp av artificiell intelligens, förklarade Magnus Karlberg.
– Förut var man tvungen att med regler förklara hur man skiljer på en sten och en gren, vad som är farligt och vad som är säkert. AI kan enklare lära sig att identifiera olika objekt.
Han lyfte också vikten av att inte fastna i vad människan klarade av som förare.
– När människan inte längre styr ska man inte fokusera på att ersätta föraren, man ska utnyttja maskinen och vad den kan göra så bra som möjligt.
Publicerad den 11 september 2026